DTOCKHOImSDTCI. (Korrespondens till Handelstidningen). Stockholm den 7 Juni. Slut med alla gissningar hit och dit rörande de nya ministrarne! Grefve Wachtmeister, hrr Adlercreutz och Berg äro de splitternye, hr Thulstrup ny derför att han nu emottagit eget departement, eljest en gammal bekant, en man som ej gjort minsta väsen af sig, utan obemärkt vandrat sin bana framåt, enkel och flärdlös, men en man med anseende för djupa kunskaper inom militäryrket och stor organisationsförmåga. Men nog blef man lite öfverraskad af att erfara, att han blifvit chef för sjöförsvarsdepartementet, han landtofficern. Man tycker sig just höra mumlet från Karlskrona öfver denna oförlåtliga utnämning af en landtkrabba till marinminister. Dock, vi ha ju förr i tiden sett huru som en kavalleriofficer med sporrar och sabel varit chef för ecklesiastikdepartementet, och för en 30 år sedan fanns ju en s. k. generaladjutant för armån och flottan, och allt gick ju rätt bra ändå. De egentliga svårigheterna, nemligen omorganisationen af flottan, äro redan häfda, tack vare grefve Platen, och hr Thulstrup följer i hans fotspår. — Tänk att grefve Wachtmeister, den nye utrikesministern, känner ingen till riktigt. Han skall vara en man väl förfaren i diplomatiska vär säger man, ty värr mycket sjuklig, tilläg ger man. En af mina bekanta uppdrog förrgår afton en liten skizz af grefve Wacht meisters diplomatiska bana, men jag vi ej meddela er denna skizz, ty när det kom till kritan befanns det att min bekante e kände grefve Wachtmeister närmare, utar fantiserat sig till hans diplomat-bana en dast på grund deraf att han en vacker a ton mött grefve Wachtmeister promenerande på Strandveien vid Köpenhamn. Jag tror likväl att ganska många bilda sina omdömen efter en lika flyktig bekantskap. — Hr Adlercreutz har gått framåt tyst, men säkert, har vunnit den ena befordran efter den andra och blef för ett år sedan eller så president i Göta Hofrätt, och säkerligen hade han väl ämnat tillbringa sitt återstående lif i staden vid Wetterns sydpynt, men han lär ej rätt kunnat trifvas i den staden. Så antog han anbudet att bli civilminister. På Riddarhuset hade man någon gång tillfälle att höra herr Adlerereutz såsom talare: han yttrade sig mycket klart i frågorna, men var ytterst lågmäld. Hr Adlercreutz kamrater i Upsala minnas honom som en ung man med ett vackert och fint qvinligt ansigte, hvarför han också vid ett sällskapsspektakel på nationssalen, då man gaf ett par akter af operan ,Den Stumma?, utvaldes att spela Fenellas roll, det han också gjorde till allmän hänförelse. Hr Adlercreutz har kanske nu öfvat upp sig i det muntliga föredraget — man kan ju tänka sig att han vid Wetterne strand, vid vågornas brus, arbetat upp sig till en verklig Demosthenes — och det skall blifva honom till stor nytta vid de flera tillfällen, då han i en mängd frågor i kamrarne måste uppträda och låta höra regeringens tankar. — Justitierådet Berg skulle ej varit mycket känd i hufvudstaden, om han ej blifvit invald bland Stadsfullmäktige, der han utmärkt sig för sin skarpsinnighet lika mycket som för sin ovanliga förmåga som talare. Genom hans inträde i konseljen anses regeringen gjort en stor vinst. — I allmänhet kan sägas, att regeringens val af män på de lediga statsrådsplatserna gjort ett godt intryck — ministerens karakter är oförändrad, säga Aftonbladet och Allehanda, naturligtvis af alldeles olika skäl, det sednare med en djup landtmannapartisk suck. I Fredags afled här en person, som på sin tid egde en viss namnkunnighet, nemligen advokaten, frih. Thure Cederström, känd under benämningen Katolik-Cederström. Han uppträdde såsom advokat i det vidlyftiga mål, som på sin tid väckte så stort uppseende i ej blott vårt land, och som rörde åtal mot några personer, hvilka öfvergått till katolicismen, ett brott hvarför de landsförvisades, såsom ni väl minnas. För åtskilliga riksdagar sedan behandlades religionsfrihetsfrågan vid ständernag gemensamma öfverläggningar, och frih. Cederström uppträdde då på ett så kuriöst och passioneradt sätt, att man frågade sig om han var vid sina sinnens fulla bruk. Han interpellerades, om man så får säga, vid detta tillfälle om han var katolik, hvilket han förnekade, men med förklarande, att han var denna religion mycket tillgifven. Sedermera säges ban verkligen ha öfrergått till katolicismen, och detta lärer väl vara sannt, då man af tillkännagifvandet om hans död finner, att hans begrafning kommer att ega rum i härvarande katolska kyrka. Frih. Cederström erhöll med sin hustru, katolik från Bayern, a mm ts RTR EA 2Eft-rr 3L 7