Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1868, sida 2

des han djupt och tyc svår ityngd. — Välan, nu är det tid att tänka på striden, sade han, medan han förseglade brefvet. Eter den Funna batejen skall jag hafva det sista ordet med denna rebelliska natur, och efter striden skola denna lord Trelauney och jag se hvarandra i ögat. Han gick några slag fram och åter i rummet och såg på sitt ur. — Klockan är redan två, och Marianne hörs ej af. En misstanke genomflög hans hjerna. — Bah, återtog han ester några ögonblicks öfverläggning, det tyckes som om detta bref försvagat mig, så att jag blir ensaldig. Jag var nära att anklaga denna energiska qvinna att hafva flytt till Amerika. Hvad kunna väl dessa taflor vara värda? Omkring femton hundra louisdorer, och jag erbjöd henne iemtiotusen irancs några minuter innan hon lemmade mig. Ah, jag får ej hingifva mig åt sinnesrörelser; jag måste akta mig, ty jag kan inte uppskjuta mina affärer. Nu måste jag segra eller dö! — Jag skall ej sofva nu. Jag vill förkorla iin väntan genom att studera goda förtattare. Han tog en kemisk afhandling, som låg i fickan pa hans vresrock, skyndade till bordet, bläddrade i boken och sedan han funnit hvad han sökte, började han läsa ifrigt. Han gnuggade sina händer och utbrast: — IIvar skola vetenskapens underverk stanna? : — Fem slag efter hvarandra ljödo mot dörren, bet var Mariannes signal. kodom sprang upp och skyndade att öppna. tes befriad från en