Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juni 1868, sida 3

Slutligen trädde hr Jolin ända fram till rampen och talade till salongen med en stämma, i hvilken en stark rörelse mer och mer segrade öfver försöken att bibehålla skådespelarens beherrskning. Mitt herrskap, tack, ja tack för alla stunder, m nu bli rosor i mitt minnes lunder, för hvarje ljuft bevis på sympati, hvarmed ni stackars konstnärn inspirerat, Gå ängslan honom alarmerat; för hvarje suck och hvarje flyktigt spår utaf den perltribut han högst har skattat — en liten varm, förstulen tår som fallit på den mun, som nyss har skrattat. Tack för hvar gång som ni med hjertat fattat; hans hjertas andemening, fast i orden, af brist på snille, den blef gåta vorden. Jag lägger af mig skådespelarns skrud, den kanske aldrig jag som värdig burit, och återvänder till min ungdoms brud, till dikten, som jag evig trohet svurit. Dock, om — som förr — hon stöter mig tillbaka, så minns jag hennes bud: arbeta! vaka! Och så kanhända ännu någon gång jag helsar på — i drama eller sång. Men skådespelarn säger nu farväl, för evigt? — Ack hvem känner det förvisst? Blott Han, som stakar banan först och sist; Men säkert dock ett längt, ett tungt farväl, en orgelton, som länge, länge darrar och som till vemodstårar narrar allt, som kan gråta i hans varma själ. Under en synbar rörelse, som salongen delade, trädde hr Jolin några steg tillbaka och slutade så: Jag går tillbaka i min slut-tablå! Och nu, fall ned, du gamle vän, som borde fallit längesen, mitt skådespelarlifs ridå. Och ridån föll — men endast för att tre gånger efter hvartannat åter gå upp och låta konstnären mottaga publikens afskedshelsningar. Vid den lilla improviserade kollation, till hvilken hr Jolin, efter spektaklets slut, hade inbjudit sina medspelande och åtskilliga andra lyckönskande kamrater, infann sig hofmarskalken af Edholm i Kungl. teaterns foyer, — som af arbetspersonalen, hvilken alltid visat br Jolin mycken tillgifvenhet, blifvit festligt dekorerad — och begärde för några ögonblick ordet. Tan tackade hr Jolin i varma och vältaliga ordalag för hans mångåriga hedrande och gagneliga verksamhet inom teatern och sade sig ha i uppdrag från H. M:t konungen att framföra högstdensammes ,,nådiga välbehag och tillfredsställelse öfver det utmärkta sätt, hvarpå hr Jolin fullgjort sina artistiska och litterära åligganden. Som vittnesbörd på dessa konungens tänkesätt utnämndes hr Jolin till riddare af Wasa-orden. Hr af Edholm förklarade också anledningen till den kungliga familjens uteblifvande från hr Jolins afskedsfest. Samtliga kungliga familjens medlemmar samlas nemligen alltid Gustafsdagen hos enkedrottningen. för att hos henne upplifv: minnet af den älskade, bortgångne prins Gustaf. — Undervisningen i teckning vid ele mentarlärorerken. K. M:t har uppdragi