Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juni 1868, sida 3

Stockholm. Ur Jolins afskedsrecelt egde rum i Lördags afton. En fullsatt salong hade samlats att taga afsked af den talangfulle dramaturgen och skådespelaren, yttrande för honom sina sympatier i inropningar och ett regn af blomsterbuketter och lagerkransar. Samma pjes, hvari br Jolin för 23 år sedan debuterade på Kongl teatern, nemligen den af honom författade En komed:, gafs nu till afsked, hvartill hr Jolin fogat en epilog: , Skådespelaren på gamla dagar, hvari han motiverar sin bortgång från tiljan. Det är samme Axel Wapenschöld, som i ,,En komedi besegrat sin faders ovilja mot teatern, som nu blifvit hatare till den verksamhet, hvarför han svärmat, för att så mycket mer hängifva sig åt naturen och litteraturen. Han yttrar sig härom i följande poetiska ord: Ack, hvilken njutning att på vågen gunga! Det är som hvarje fiber ville sjunga om frihet, friskhet, lefnadslust och mod; det är som hvarje ådra bytte blod hos gubben. Ack, uti min lilla båt, jag tycker mig en sågel lik och sväfvar på mina årors vingpar fram min stråt emellan blåa rymder, skiljda åt, men inför hvilkas djup min själ ej bäfvar. En himmel under och en ofvanom, och båda tyckas locka: kom, ack kom! Och sedan, då jag tröttad kastar ankar, sträckt i min båt mot mjuka kuddars stöd, sjelf, ack, en stackars Lazarus i tankar, mig spisar mätt af snillets öfverflöd, hur ljuft att, vaggad af en vänlig bölja, tå lefva med i andens stora verld, och ljusets kämpar undrande få följa på deras riddarfärd, nej himlafärd. Han fortfar: Tänk, hvilken skilnad på min förra lesnad bland träd och buskar, målade på duk — (att icke blotta minnet gör mig sjuk! —) bland berg, som kunde flyttas in och ut, bland vågor, hvilkas väta tagit slut, i gas och källarluft — jo, det var trefnad! Och när man, efter qvällens mödor väckt, sin själ i tankens guldflod ville bada och handen mot en snillrik bok var sträckt, då tvangs man att ånyo genomvada, af pligtens ferla jagad, dessa träsk r, der man fåfängt letar nke, som till hunger retar, .6626442 till A —