Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1868, sida 2

ÅANPÅTLCT Sämt mera intresserar sig 101 SåKtornållanden än för det formalistiska virtuoseriet. Beklagligen lärer han ha en klen helsa; men för ögonhlicket åtminstone torde hans arbetskrafter icke komma att sättas på alltför hårda prof. Statsrådet Adlercreutz, som, innan han detta år förflyttades till presidentstolen i Göta hofrätt, sju års tid varit ledamot af högsta domstolen, anses såsom en skicklig jurist; men han har aldrig haft tillfälle att förvärfva insigter och erfarenhet på det administrativa området. Det enda administrativa bestyr, han haft, är af privat natur, det nemligen att vara ledamot i styrelsen för Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Det är fara värdt, att det pietistiska inflytandet i konseljen genom statsrådet Adlercreutz inträde kommer att väsentligt förstärkas. Det nya konsultativa statsrådet herr Berg har icke blott stort anseende såsom praktisk jurist; han är äfven en skarp dialektiker och skicklig debattör och har såsom stadstullmäktig i hufvudstaden och i åtskilliga andra kommunala uppdrag ådagalagt en betydande förmåga samt lifligt intresse för allmänna angelägenheter. I åtskilliga lagstiftningsfrågor, ötver hvilka högsta domstolen haft att yttra sig, har han visat sig hylla en liberal uppfattning. Specielt erinra vi oss i detta fall hans uttalande mot den bestämmelse i nya strafflagen, 16 kap. 3 S. genom hvilken för en uti injuriemål tilltalad afskäres rättigheten att bevisa sanningen af sina yttranden. I rent politiska frågor torde hr Berg något luta åt den byråkratiska uppfattningen. När hr statsrådet Thulstrup först inträdde i kon-l. seljen, yttrade vi, att han var en obekant storhet. Han har icke sedan dess gjort sig mera känd; de tvenne sistförflutna riksdagarne, under hvilka han haft tillfälle att från ministerbänken deltaga i förhandlingarne, ha icke medfört någon närmare kännedom om hans statsmannaförmåga. Det vissa är, att statsrådet Thulstrup är alldeles främmande för sjövapnet och att det derföre att befara, att under det han är chef för sjöförsvarsdepartementet, inflytanden kunna komma att göra sig gällande, som afse att rubba eller i vissa fall föra ; på afvägar den utveckling och organisation at vårt : sjöförsvar, som så energiskt och följdriktigt börjat genomföras. i Inom kretsar, som i allmänhet äro väl underrättade, vill man veta, att grefve v. Platens ställning inoni konseljen på sednare tiden icke varit den behagligaste; måhända har man tyckt honom vara för mycket liberal och rättfram, för litet byråkrat och alltför ifrig att städse gå representationens önskningar till mötes. Representationen hade länge påyrkat en reform i sjövapnet, med tillämpande af den gyllne r att ingenting skulle vara eller göras för syn utan endast med afseende på ga skepp, som kunde prunka på kongl. salutdagar, men icke kunde bära, ännu mindre motstå nutidens artilleri, föllo naturligtvis dem i smaken, som älska militärlyx, men icke ha lust och förmåga att göra sig reda för, huru denna ståt skulle taga sig ut i allvarets stund. Grefve von Platen blef de nya åsigternas målsman på riddarhnset; redan 1849 inträdde han i konseljen och framlade ett genom-, gripande reformförslag. Detta mötte då stort motstånd och redan 1852 atträdde gretve von Platen, lemnande fältet åt de gamla åsigternas målsmän. Snart derefter kom det orientaliska kriget och ådagalade de stora träskeppens vanmakt. Derefter blef man nödsakad att ännu en gång inkalla grefve v. Platen i konseljen, hvilket skedde år 186 Tidens tand hade verkat derhän, att vi knappast: kunde sägas ega någon sjökrigsmateriel. Så kom det amerikanska kriget och föranledde vår store landsman John Ericsson att från sin studerkammare med kraftig hand angripa på sjökrigets område och der åstadkomma revolution. Vi tro att grefve v. Platen förr än någon annan europeisk sjöminister uppfattade vigten af den märkvärdiga uppfinningen, och han var ej sen att söka bereda Sverge gagn af densamma. Vi ega nu åtminstone någon sjökrigsmateriel, som förtjenar detta namn. Detta är den ena af grefve v. Platens förtjenster såsom sjöminister. Den andra består deri, att sjövapnet blifvit fördeladt i två särskilda afdelningar, flottan och skärgårdsartilleriet, samt att ofsicerskåren blifvit reduserad till sitt antal, så att det numera kan vara en möjlighet att hålla den ! öfvad. Sysslolösa amiraler och kommendörer äro . hvarken till gagn för landet eller för sig sjel Reduktionerna i detta hänseende ha emellertid naturligtvis på åtskilliga håll, der man älskar ett J i j system å la Don Ranudo di Colibrados, med en hop funktionärer, som bära ståtliga titlar och; granna uniförmer. väckt missnöje, liksom äfven! åtskilliga individer, såsom fallet alltid måste bli y en genomgripande reform, känt sina intressen Grefve v. Platen har såsom statsman alltid tillhört de uppriktiga reformvännerna i alla de stora ; frågorna, och vi hoppas, att han ännu länge skall utgöra en prydnad för första kammaren och der bidraga till att leda och upplysa representationen, I 5 . för den händelse man skulle vilja förfuska hans påbörjade verk. Ministerens politiska färg är oförändrad, och man torde näppeligen kunna från regeringens sida vänta ett kraftigare initiativ än hittills i de maktpåliggande samhällsfrågorna. Iufvudresultatet af den partiella ministärförändringen är, att det element inom regeringen, hvars positiva åtgöranden väckt största obehag hos representationen, nemligen det pietistiska, blifvit förstärkt ), och att man deremot stannar i stor tveksamhet, huruvida den reform i sjöförsvaret, som börjat genomföras med den största enighet och samdrägt emellan regering och representation, numera har någon egentlig målsman inom ministeren. Dagl. Allehanda yttrar uti samma ämne följande: Bland de afgångne har endast grefve v. Platen: erhållit afsked ur statens tjenst samt, i följd deraf, mottagit uttrycken af K. M:ts nådiga välbehag öfver det sätt, hvarpå han denna sin långvariga tjenst förrättat. Enhvar, äfven motståndarne till den princip han i vårt sjöväsende gjort gällande, måste erkänna, att han konseqvent hållit på densamma, och om äfven detaljverksamheten på senare tider legat på andra skuldror, är dock grefve v. Platen den egentlige representanten inom vårt sjöväsende för den grundsats, som sätter ångan såsom rörelsekraft i stället för vinden. Genom sin rikedom har grefve v. Platen i England representerat Sverge på ett mera lysande sätt än som för framtiden af ett fattigt land kan upprätthållas. Om man kan säga, att han, oaktadt sin rikedom, icke gjort något sådant bruk af densamma såsom framstående magnater i åtskilliga andra länder, i hvilka vetenskapen, konsten och alla ädla sträfvanden inom samhället ofta se sina varmaste beskyddare och gynnare, så får man å andra sidan medgifva, att han aldrig begagnat denna förmån för att skaffa sig inflytande hvarken i det ena afseendet eller i det andra, och i en tid, då penningeväldet beherrskar oss på mer än ett fält, är det ej en så ringa, om ock endast en negatif förtjenst hos den rikaste bland de rike att aldrig hafva sökt göra nå-got sådant inflytande gällande. Statsrådet Thulstrup öfvertager portföljen efter grefve v. Platen, och man kan hafva anledning antaga, att ingen systemförändring härigenom inträffar, äfven om herr Adlersparre icke skulle stanna qvar på sin post såsom expeditionschet, hvilket