Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1868, sida 2

drag riksdagens verksamhet uti hvarje serskildt ämne, hvilket af bonom för den talrika och intresserade församlingen tydligt förklarades med stöd af motioner och protokoll. Vid hvarje fråga tillkännagaf häradshösdingen med mycken öppenhet sina egna äsigter liksom motiverna för desamme. Det hela gjorde ett serdeles godt intryck och åhördes med spänd uppmärksamhet. Strömstads skarpskyttemusikkår företog Annandag Pingst en lusttur till Frederikshald med ångf. ,Eugenia. Det vackra vädret hade äfvenledes lockat en stor mängd passagerare med såväl ifrån Strömstad som fr. kringliggande landsbygd. Färden var treflig och musik utfördes under vägen. — Elgar. Sistl. Pingstdag sågos inärheten af Björke i Skee socken två st. elzar, oxe och ko. Elgkon syntes vara drägtig. Strömstads Tidning, som berättar detta, uppmanar att freda djuren. — F, Smetanas nya opera. Ur ett till red:n ingånget bref från Prag, dat. d. 30 Maj, meddela vi följande rör.inde ifrågavarande nya arbete af denne äfven inom vårt samhälle högt uppskattade konstnär: F. Smetana är nu dagens hjelte härstädes. Vid örsta uppförandet af hans nya opera, öfverlemnades till honom af konsertmästaren A. Hrimali å orkesterns (räknande 45 medlemmar) vägnar en vacker lagerkrans. Knappt varseblef publiken, som yllde hvarje plats i salongen, att hr H. reste sig med kransen i hand och gick Smetana till mötes rid dennes inträde i orkestern, innan den, liksom på en öfverenskommen signal, likaledes reste sig och utbrast i ett jubel, som ej tycktes vilja taga slut. Detta jubel upprepades efter hvarje af operans 3:ne akter, åtföljd icke af en, utan tre å fyra framropningar hvardera gången. ODperan heter ,,Dalibor, och dess innehåll är följande: Torsta akten tilldrager sig uti kungliga slottet i Prag, der Milada, dotter af en bömisk riddare, inför konung Vladislav anklagar riddar Dalibor för det denne dödat hennes far och förstört hans slott. Då Dalibor, som redan är fängslad, införes, blir Milada så intagen af hans manliga skönhet och hans djerfva försvar, att hon återtager sin anklagelse ocn ber konungen om nåd för Dalibor. Men detta vilja domrarne ej medgifva. Dalibor har i sitt försvar visserligen bevisat, att han endast tagit en rättvis hämnd på Miladas far, som dödat en honom dyrbar vän; men han har dervid tillika hotat konungen personligen, hvilket just föranleder domrarne att motsätta sig hans benådning. — Andra akten, operans glanspunkt, tilldrager sig till en början i Prag, der Dalibors anhängare samlats och rådslå om åtgärder för hans rädding. I andra tablån ser man Dalibor i sitt fangelse. Denna del af operan bildar höjdpunkten af den genialiska kompositionen och är af en gripande, ja hänryckande effekt. -— Operan slutar med Dalibors auhangares misslyckade försök att befria honom genom ett stormangrepp på det torn, i hvilket han är inspärrad. Dalibors påskyndade alrättning och Miladas död under striden äro följderna af detta misslyckade försök. En af våra mest framstående tidningar yttrar, efter andra representationen af operan, då Smetana af publiken fick emottaga icke mindre än tre lagerkransar samt en mängd buketter, följande: I går egde andra representationer af Daliborf rum med ökad, ja fördubblad framgång. Publiken befinner sig gentemot detta nya verk liksom om den plötsligt inträdt i en för densamma fullkomligt okänd, men på naturskönheter rik, vidsträckt trakt, der. ögat ej är i stånd att på en gång öfverskåda hela landskapet och i sig upptaga dess fagring. Det fullkomliga öfvergifvandet af den absoluta musikens vanliga bana och ett totalt bortseende från den ögonblickliga effekten intaga oss straxt från början. Men efterhand framträda ur den väldiga ramen allt tydligare enstaka skönheter med underbart klart och bestämdt sig utpräglande karakterer af en musikalisk-dramatisk komposition, grundsatsr, hvilka beredde Gluck hans så lysande seger öfver sina samtida, och om hvilka Wagner ej har någon annan eller serskild förtjenst, än att han på nytt försökt kalla dem till lif. Detta försök har lyckats Smetana på ett så lysande sätt, att vi redan nu kunna förutspå detta mästerverk en vacker framtid. Han har i denna opera ånyo ådagalagt sitt konstnärliga sträfvande att förena poesien och musiken till ett skönt helt och på så sätt stärka den ena genom den andra. Endast på denna väg är det möjligt att i våra dagar återgifva operan dess moraliska och upplyftande värde, så att den, gentemot publiken, änyo må blifva ett medel till själens och hjertats förädling. Att Smetana är den förste bland våra komhositörer, som inslagit denna väg, och på så sätt för den bömiska sånggudinnan blifvit grundläggaren af en ny epok, ställer honom i våra ögon tillochmed högre än som kompositör. — Allt öfvertygar oss om hans genialiska storhet; öfverallt träder ett djupt själslif med de ädlaste grundsatser oss till mötes. Beträffande hr Hrimali meddelar brefskrifvaren, att han sednast vid en stor konsert, gifven af konstföreningen i Prag, uppträdt med mycket bifall och serskildt gjort verkligt furore genom sitt utförande af Leonards fantasi öfver svenska folkvisor. — Meteorologiska observationer, gjorda under Juni månad: