Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1868, sida 3

ma genom torfbehandling, måste vara för svart för hennes smak. Den tjocke mamnen märkte detta spefulla leende. — Ni tillhör konstpartiet, herr Mario? sade han och lade tonvigt på detta namn, för att visa att han egde uppfattning och minne. — Nå, det är naturligt vid er alder. Dessa sista ord åtföljdes af en min, hvilken uttryckte: Pujkrasker! Talaren fortfor, i det han skramlade med sina stora berlocker mellan sina feta fingrar: — Nå väl, unge man, ni borde be er herr far om tillåtelse att få stanna i Saint-Queutin, dit vi snart komma. Det skulle göra mig ett nöje att föra er ill vårt museum, som är ett af de rikaste i Europa. Men hur mycket pengar ha dessa konstverk inte kostat staden! Han sade verkligen staden). Och efter inköpen måste salar inredas, konservatörer inhysas och gödas. tjenstemän aflönas. Det barkar rakt åt fanders! Och åkerbruket saknar armar. Mario slog takten mot rutan under lenna harang. Talaren tycktes känna behof af detta åccompagnemang. ty han återtog ifrigt: — Och hvilken oblyshet alstra ej dessa aflor och dessa statyer efter antiken! Jag blygs att tänka derpå. Helt nyligen, min herre, hafva de med guldvigt uppvägt mn Venus i marmor. Iute en slöja, min herre, inte en enda! Vid detta fa nedslog hushäller lesamt. äckande meddelande skan sina ögon helt se(Forts)