Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1868, sida 3

till och med under sömnen. Han tycktes u jd med sin reskamrat, ty nästan omedvetet hviskade han: — Hon ser verkligen ut som en hel karl. — Och ni skall få se, svarade Mari anune, som hade uppfattat hans ord, — att jag äfven har en mans beslutsamhet, — och hand, om det behöfs. Bmkiren satte tvenne fingrar mot sina läppar. — Tyst! Låt oss sofva litet till första större station. Vi skola nog få en enskild kupå. — Jag förstår! svarade Mario. Under en hel timma utbytte de ej ett ord. De tre andra resande vi redan halva omnämnt fördrefvo tiden med att uppstämma klagovisor öfver prisfallet på torf. Det var synbarligen Picarder, och torfven hade varit underkastad prisförändringar, som de funno mindre förmånliga. Enliat den tjocke mannens xt var det styrelsens fel. Damen svarade mildt och fogligt, att styrelsen nog hade myror i hufvudet likasom hvarje annan. Hon hade så mycket att tänka på: kriget, sjöfarten, penningeväsendet och uppbyggandet af kyrkor. — Ja, visserligen; men åkerbruket är landets modernäring, och det är nödvändigt att understödja åkerbruket innan man uppmuntrar konsterna. Marianne kunde ej undertrycka ett lätt småleende. Hon förmådde ej fatta det omedelbara sammanhanget mellan torfven och åkerbruket, och hon föreställde sig att det bröd, som man kunde ästadkom