Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1868, sida 3

höfterna. Kodom hängde upp sig så komsortabelt som möjligt, hvarvid han ursäktade sig hos sin reskamrat. IIan medförde denna attiralj i en väska, som han bar öfver axeln. Huru ämnar ni kalla er hädanefter? hviskade han till Marianne. Hon tycktes intresserad af denna fråga. — Det är en vigtig sak, sade hon. — Jag är fördomsfull angående namn. — Naturligtvis som ni vill. Men jag skulle helst tycka om ett något kokett namn, om det ej misshagar er. Hon betraktade de öfriga resande i samma kupå; de voro tre. — Jag är öfvertygad att dessa menniskor skola trötta ut oss, hviskade hon, och hennes fint tecknade mun undertryckte en lätt gäspning. Derefter vände hon sig till Kodom, hvilken nu slutat sina anordningar, och fortfor: — För närvarande tror jag det är tillräckligt att manliggöra mitt namn genom en italiensk slutstafvelse. Om ni så tycker, skall Marianne kalla sig Mario. XXIII. Samtal i en jeinvägskupe. — Ja, Mario, det är således öfverenskommet, sade bankiren och höjde rösten, för att göra sig förtrogen med italienskan eller underrätta sällskapet om sin vackra följeslagerskas namn. — Mario? De äro engelsmän sade den store, frodige mannen midt emot till ett fruntimmer, som snarare tycktes vara hans hushållerska än hans hustru. En lång, gänglig gosse, med smala ar59