Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1868, sida 2

ett solsken, på denna vanligtvis så kalla och slutna sysionomi. — Jag har funnit det, sade han med stoltheten hos en man, som är förvissad om att hafva löst ett problem, hvilket skall förvåna verlden. Han genomläste sina siffror, och hans hårda drag visade en nästan öfvermensklig fröjd. De onda tankarne hafva sina Pusreflexer likasom de goda, och bankiren Robert Kodom insomnade med ett godt samvetes lugn. Vi misstaga oss, Robert Kodom sof icke, endast hans kropp hvilade, medan hans uppjagade inbillning fortfor att irra omkring i de sagoland der millionerna blomstra. Denna varelse af granit hade dock sin svaga sida. Den återstod af ömhet, som rufvade under askan af detta gamla, så ofta upprörda hjerta, förtärde det oupphörligt. Den sköna Wanda hade tändt eld i krutet, — och denna afgrundseld slocknar aldrig. Oaktadt de tankar, som sysselsatt honom hela denna dag. oakta äit de svindlande kombinationer, hvilka jagat genom hans hjerna, oaktadt dessa qval och dessa påny förhoppningar, tänkte denne fomtiolyraarige man nu endast på barode Remeney. Ilhans tunna läppar hviskade: Banda! oOch denne gamle syndares ansigte viade en troendes lycksalighet. Han sofver säåledes, och hans dröm fortfar. Vid denna tid börjar Paris att vakna. Den ruskiga befolkning, som hvarje mor