dan förvärfskälla. Jag påpekar detta, emedan det blef mig berättadt af, Wadstenas befälhafvare, att plan var uppgjord till byggandet af ett par snabbgående och rymligare passagerarefartyg, för underhållande af förbindelsen Stockholm — Göteborg, hvilken, oaktadt jernbanans öppnande, under de sednare åren betydligen ökat sig och ovilkorligen skall göra det ännu mera, såvida man i samband härmed vidtager nödiga åtgärder, såsom t. ex. att på flera språk låta, uti tusentals broschyrer och i de större tidningarne, bekantgöra endast hvad som är ett faktum, nemligen att konst och natur här täflat om att åstadkomma företeelser, som äro de mest beundransvärda något land har att uppvisa. Mycket vore väl ännu att härom tillfoga, men medan jag fördjupat mig i dessa betraktelser, ligger ångaren förtöjd och det angenäma ressällskapet är färdigt att säga farväl, efter det man tillbringat en kort, men treflig sammanvaro under de båda flydda dagarne. Att komma till hutvudstaden dagen förr än vårens, hänryckningens fest är inne, har sina behag, som framstå så mycket mera, då man ser den lifliga befolkningen med förnyad och ökad lefnadslust förbereda sig till firandet af den stundande helgen. Allt hvad lif och ande har skall ut i det gröna, och man må ej förundra sig öfver, att ett slägte, uppfostradt i en sådan natur, som den Stockholm eger, i sitt sinne och sina tankar ständigt bibehåller en inre so mar, som gör, att det glädtigare genomgår lifvets pröfningar. Den innevarande våren borde väl nu njutas så mycket mera, som det i flera år ej varit så vackert i naturens sköte och så löftesrikt för ett godt väder under den glada högtiden. Under sådana förhållanden var det ju naturligt att ej en gång ,Afrikanskan kunde locka tolk till tropikernas verld, äfvensom att alla öfriga nöjen inom staden voro fåtaligt besökta; men eljest hvimlade det af menniskor och gjordes tillrustningar såväl inom som utom hus. Till invigning af vårfesten vill jag föra ren till Djurgården Pingstaftonen på rmiddagen, då de döfstumma eleverna vid institutet å Manilla skola konfirmeras. Vi gå ner på den s. k. ,,Strömparterren och medfölja en af de små ångsluparne till en af Djurgårdens hamnplatser, fortsättande derifrån färden till fots, förbi Hasselbacken och Bellmans byst, genom Frisens park, m. m., öfverallt omgifna af dessa mångbesjungna , Djurgårds ekar, hvilkas ljusgröna kronor blandades med den öfriga löfskogens och med granarnes mörkare grönska. Solens strålar genombröto esomoftast löfverket och utbredde lätta ljusstrimmor öfver de friska gräsfälten. Sedan vi nått målet för vår promenad stanna vi framför en större, palatslik byggnad och blifva genast anvisade plats uti den rymliga och ljusa kyrkan, der den högtidliga akten försiggår. Konfirmanderna, såväl gossar som flickor, äro svartklädda, de förra uti bonjourer och hvita halsdukar, de sednare uti svarta ylleklädningar och små hvita kragar. Denna ungdom, tillsammans 19 flickor och 28 gossar, intager de främre bänkarne, under det de återstående äro uppfyllda af öfriga institutets elever samt lärare och andra personer, af hvilka jemväl ett större antal såväl damer som herrar synes å läktarne. Efter det psalm. 215 afsjungits, börjades förhöret, som förrättades af hofpredikanten ILiden. Framställningen af frågorna till de löfstumma skedde på det sätt, att relisionsläraren helt sakta framsade orden, hvilka genom munnens rörelser blefvo bekanta Det var förvånande att förnimma den tydlighet och renhet uti uttaet, hvarmed åtskilliga svar afgåfvos. De elever, som ej förstodo lärarens tal och ej neller kunde frambringa något ljud, fingo skriftligen å en större tafla besvara de för lem framlagda frågorna. Efter konfirmaionens slut, då de sedvanliga löftena skola unläggas, föreläsas dessa högt afreligionsäraren, under det institutets föreståndare, len menniskovänlige direkt. Borg, i teckenspråk upprepar de framställda frågorna. Fripande och högtidligt var det då ja-roven kraftigt och ljudligt beseglade förbunlet emellan Kristi lära och Hans lärjunsar. Slutligen sjöngs psalmen ÅA: 213, hvarfter några böner lästes, och dermed aflutades denna ovanliga och högtidliga reigionsakt, som säkerligen hos alla de närarande qvarlemnade ett varaktigt minne. Innan jag lemnade kyrkan inbjöds jag if den aktade läraren att en dag under len stundande veckan komma ut och se nrättningen i verksamhet, hvarföre jag orde härtill få återkomma. IStaden härdes JIarmsiongler lndA-aldoft