Slockholmsbilder. Kanalresan från Göteborg. — Ankomst till hufvudstaden. — Konfirmation på Manilla. — En eldsvåda på Söder. — I Strömparterren. — Folkbilder från Pingsthelgen. — Utflykt till Christinebergs barnhus. Troligen finnes ingen inom Nordens landamären, som ej känner de flesta af de märkvärdiga ställen, hvilka passeras under resan på Göta Kanal ifrån elfdrottningens till Birgers stolta stad. Jemväl känner man de natursköna trakter, som omgifva det blåa band, hvilket, förenande österoch vesterväg, böljar fram genom vårt land. Eder resenär vågar derföre icke inbjuda sina ärade läsare att mel honom landstiga och ännu en gång taga dessa nejder i betraktande. Huru gerna hade han ej eljest velat medtaga följeslagare på besök, som gjordes såväl i dessa sköna trakter, som der, hvarest grafvarne gömma de flydda seklernas minnen, såsom i Wadstena kyrka och i Wreta kloster! Nu inskränker jag mig till att omnämna, det ,, ångaren Wadstena, å hvilken Eder brefskrikvare betann sig, snabbt tillryggalade sin väg, passerande de omvexlande och leende vyer af den i sin högtidsskrud klädda naturen. Öfverallt förnams, det man väntade sig ett godt år, med ymnig skörd, — en väntan, som syntes rättfärd gad af det ovanligt lofvande utseendet å äng och mark. Fosterlandsvännen kunde ej annat än glädja sig åt denna syn, och känslan härat yttrade sig lifligt inom den krets, som nu var samlad inom ångarens retingar. Dertill kom, att resan gynnades af idel solsken och att fartygets kapten var outtröttlig i omsorger för passagerarnes trefnad och xälbefinnande. Efter tvenne dagars färd närmade vi oss tredje dagen på morgonen hufvudstaden, och kan man med skäl säga, det allt hvad man förut sett af naturskönheter, bär koncentrerades uti den anblick Mälarstaden erbjöd, belyst af den uppgående solen, som göt ett majestätiskt skimmer öfver de grönklädda stränderna och palatslika byggnaderna. Dock ännu några ord om kanalen, innan vi lemna ångaren. Huru mycket mera skulle ej kunna göras, för att årligen tusentals turister från verldens olika trakter skulle hasta hit upp till Norden att bese ett farvatten, som i viss mån saknar sitt motstycke. När man tänker sig blott, huru Yankees förståtr at: tillgodogöra sig millioner dollars för beseendet af Niagara, och med detsamma reflekterar öfver huru vi för 25 öre visa Nordens Niagara och dertill hela den väg, som är en den vackraste skapelse af snillet och kraften, så kan man ej annat än beklaga isten på företagsamhet hos ett folk, som blifvit utaf naturen utrustadt med en