Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1868, sida 2

ken, sade han. — Nå väl! strid således, monseigneur. 3 Vinden friskade alltmera, och slutligen blef brisen så stark, att man måste beslå akterseglen. De mörka vågorna reste sig allt högre. Alla seglen beslogos, och Hajen framdrefs nu endast af sin ångmaskin. Plötsligt träffades han af en kula på styrbords sida, och samtidigt hördes den dofva knallen af ett kanonskott. Den illa riktade kulan slant utefter sidan utan att göra någon skada. — Stympare! utropade Trelauney, och sedan han hastigt låtit sitt fartyg göra ett slag, kommenderade han: — Fyr! De sex nickhakarne smällde samtidigt och slungade sina kulor i Drakens skrof. Trelauney föll åter af, så att han alltjemt endast erbjöd fienden sin bog, medan Hajen alltjemt tog honom midskepps. De hastigt laddade nickhakarne smällde en andra gång, derefter en tredje. Draken svarade modigt; men man kastade en mängd svärmare på hans däck och i hans tackling. Fostorn fästade sig vid tågvirket, och vinden, som nu blåste starkt, ökade lågan, som samtidigt spred sig åt alla håll. Man hörde åter en jernorkan hvina. Splint och tågstumpar yrde i luften. De två fartygen nalkades hvarandra småningom. — Bagbord! Undan röken! kommenderade Trelauney, som hade lemnat ratten till kaptenen, för att sjelf kunna rikta sing kanoner. Å Sedan Hajen backat en sträcka, åter