Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1868, sida 2

landtförsvar. — Sednare har ryktet velat veta, att grefve v. Platen önskade lemna chefsplatsen för sjöförsvarsdepartementet, en önskan, som dock ej kunnat vara betingad af någon konflikt med riksdagen. Grefve Manderström, hvars förestående afskedstagande redan lärer blifvit i våras kommuniceradt de främmande regeringar, med hvilka vårt land eger diplomatiska förbindelser, anses komma att ägna sig åt privatlifvets hvila, hvartill hans ålder och mångåriga statstjenst göra honom berättigad. Den grånade statsmannen hade måhända längre qvarstannat på sin post, derest han funnit sig bättre hemmastadd inom den nya representationen, eller derest han funnit ett starkare stöd på annat håll. Han har föredragit att draga sig tillbaka med bibehållen värdighet, och har utan tvifvel deri handlat visligt. Hans plats skall dock ej blifva lätt att fylla, särskildt med hänsyn till den nära bekantskap han eger med Europas om ej diplomati, dock diplomatiska personligheter, hos hvilka han är sjelf mycket känd. Såsom grefve M:s efterträdare har man nämnt grefve Wachtmeister, minister i Köpenhamn, och nu sednast grefve v. Platen, hvars öfvertagande af utrikes-kabinettet dock skulle ega en mera provisorisk karakter. Den sednare vore utan tvifvel ett godt namn, med särskild hänsyn till beröringen med utlandet; men provisoriska uppgörelser beträffande ministerplatserna torde ej rätt öfverensstämma med denna tids kraf, då landet framförallt behöfver en regering med stabilitet, som trotsar parti-intrigerna ech icke störes af egen sensibilitet. Statsrådet Lagerstråle hade ämnat återvända till sitt Luggude, hvars domareembete varit åt honom reserveradt under de många år han suttit i konungens råd. Det var skada att han ej fick utföra sin afsigt, att hålla sommartinget i sin gamla domsaga, emedan denna handling hade varit ett godt föredöme, hedrande för dem som gifvit det. Nu säges statsrådet L. komma att omedelbart efter sitt afskedstagande intaga en plats i Högsta Domstolen. Hans efterträdare blir ej heller lätt att finna. Till och med de herrar, som arbetat på att aflägsna den närvarande rådkammaren, råka alltid i förlägenhet, när man uppfordrar dem att nämna esterträdarne, då naturligtvis deras blygsamher förhindrar dem, att med Ivar Blå hänvisa till sig sjelfva. Man nämner emellertid nu land-höfdingen i Hallands län, frih. Ahlströmer, en man med ett ädelt sinnelag, frisinnade åsigter och mycken embetsmannarutin. Äfven till frih. af Ugglas saknar man en efterträdare, derest han vidblitver sin afsigt att lemna statsrådstaburetten. Icke mindre svårighet lärer möta, att remplacera gretve v. Platen såsom chef för sjöförsvarsdepartementet. Denna sak borde dock vara jemförelsevis lätt, då grefve v. Platens närmaste man, kommendörkapten Adlersparre, representerar det nya systemet inom sjöförsvaret i lika hög grad som hans departementschef. Kommendörkapten Adlersparre antages allmänt vara själen i detta system, hvilket varit uppburet af både representationens och landets förtroende. Hr A. åtnjuter tillika för sin person ett högt anseende inom andra kammaren, hvaraf han är ledamot, till följd af ett kraftigt och enkelt väsen, som bär prägeln at den härdade sjömannen, samt till följd af den duglighet, som till och med hans ovänner ej kunna förneka honom. Han synes alltså vara den sjelfskrifne efterträdaren till grefve v. Platen, och visst är, att han skulle åt den närvarande regeringen gifva en ökad styrka, hvilken ej torde vara att försmå. Åtminstone kan det aldrig blifva någon fördel, att lemna åt oppositionen en minister-kandidat af så framstående beskaffenhet. Emellertid vill man veta, att det är statsrådet Thulstrup, som skall öfvertaga grefve v. Platens portfölj, såsom skäl hvarför särskilt framhålles, att härmed skulle beredas en öfvergång till den sammanslagning af landtoch sjöförsvaret under en departementschef, hvarom nyligen blifvit väckt fråga. Om denna sammanslagning kunna olika åsigter finnas. Visst lärer emellertid vara, att stunden derför icke kan anses rätt väl vald, vid en tidpunkt, då landtförsvaret tager en chefs alla krafter i anspråk sör dess reorganisation, ett arbete, som icke lärer genomföras så lätt eller så snart. Äfven sjöförsvarets ombildning lärer väl ännu ej vara så genomförd och stadfästad, att icke detta försvar ännu kräfver sin egen ansvarige departementschef, då krigsministern synes hafva nog af de särskilta förvaltningschefer han redan har, utan att dertill böra lägga en ny chef för sjöförvaltningen. Under alla händelser innebär den ifrågavarande reformen en grundlagstörändring, så att tiden för densamma ej ligger alltför nära. Med alla statsrådet Thulstrups utmärkta egenskaper, betvifla vi att han skulle komma att gifva åt den närvarande styrelsen den ökade styrka, som den bör allvarligt eftersträfva. Fullbordandet af sjöförsvarets reformerande kräfver en stark hand, samt derjemte, antaga vi, en man af facket. Inför riksdagen förmår statsrådet Thulstrup icke göra sig tillräckligt gällande, och så skulle han sannolikt kunna lika litet göra front mot de ännu ej qväfda anspråken från den s. k. ,stora flottans sida, som mot. anspråken inom kamrarne på en minister med kraft och parlamentarisk förmåga. Verkligheten skall snart visa hvad i de här anförda ryktena är sanning eller dikt. Uppriktigt önska vi, att de män, som nu komma att ingå i konungens råd, måtte vara sådana, att de gifva en ökad styrka åt den närvarande regeringen, befriande landet från de brytningar, hvarmed ministerkriser alltid äro förenade.