tressantare än de färegaende, vare sig nu, tlatt detta berodde derpå, att lagerkransen -Jär vackrare än sidenhatten, eller att denna el promotion sjelf eger mera positiv betydel ae, är mindre en antiqverad formsak san de tvenne andra fakulteternas. Säkert sär, att det redan tog sig pikant ut, när denne spenslig idealist, som skulle ikläda promovendi den nya värdigheten, stod sjelf lagerrönt med den handsaste, likaledes lagerkrönte stormarskalken d:r Vestdahl bakom sig, och ynglingarne närmade sig till honom, för att på sina lockar erhålla arans grönskande symbol. Men innan detta inträffade försiggick något. som utgjorde en surpris ej blott för saskådarne, utan äfven för den, som det närmast le, euligt hvad som påstås. Den filosofiska fakultetens ledamöter lära ha sammanträdt på sjelfva parnassen och der beslutat prins Oskars kiåering till fil. hedersdoktor. Den rätt att prömovera, ssom biskop Flensburg eger i egenskap af brokansler, begagnade nu denne, då han ärmade sig den förgyllda stol, hvarpå den höge promovendus satt, hö. till houom ett htet tal, tolkande hängifvenhet soch det varmaste uppskattande af furstens personliga förtjenster, i det ögonens och sanletsdragens uttryck förträffligt vittnade som uppriktigheten af de ord han uttalade, fvamt tryckte slutligen på den furstliga lhjessan en lagerkrans, som blott hade det felet att vara något för stor, hvarför också priusen sedan kunde om densamma med sfull rätt yttra, att aldrig nägon sådan Jankit djupare på en hjessa. Det intryck Iden högudliga vandlingen gjorde var lika stort som allmänt, och den starka popularitet fursten vunnit under dessa dagar genom sitt vänliga, behagfulla och om rika ialsgäfvor vittnande väsende gjorde, att de askadande skarorna med den gladaste och verklig rörelse betraktade deuna hans nuproviserade kröning af hans högvördighet biskopen öfver Skane och Blekinge. Nu började den egentlige promotor sin verksamhet och nedersdoktorer ochjabeldoktorer promoverades. Atskilliga at de förra voro närvarande, men såsom den förste af dem hade prins Oskar blifvit högtidlisen törklarad något. hvaremot blott vår berömde landsman John Ericson skulle kuuna ha något att invända, då han langt förut blikkit af fakulteten utsedd till primus bland hedersduktorerna. Desses autal var fjor on, och de filosofie kandidater, som derester promoverades, voro trettiofyra. För dem, som ej bevittnat någon promotion förr, var det säkert af inuesse att se dessa unga män, 80x nu uppnått. sina Önskuingars och sina sträfvandens mål, lagerkrönas. Väl är det hela blott symboliskt och dessutom snarare alsecude framtidens segrar än de redan vunna, väl är parnassen blott af trä, och väl förvissnar lagern lätt, men det hela saknar dock icke sin betydelse, och på de unga Apollosönernas glada auleten kunde man läsa känslor, som väl voro berättigade till sympathi, Då processjanen återvände från kyrkan bildade duktor Oskar i spetsen för hedersdoktorerna ett ensamt led. Åskådarnes förtjusning v.d anblicken af den lagerkrönte furs en var allmän, och yttranden uttryckande densamma samt verkligen entusias iska utrop hördes öfverallt. Han var obestridt dagens hjelte och fästade mera än nagonsin förr allas blickar der han framgick, Vid den följande promotionsmiddagen föreslog den verkligt vältalige prokansleren skålar för konungahuset, för Lunds universitets förste hedersdoktor, hertigen at Östergötland, för de promoverade m. fl. Prins Oskar besvarade den för honom utbragta skalen i ordalag lika utmärkta genom sin vältalighet som genom sin värma och anspråkslöshet. Han tackade hjertligt universitetet för den heder, som blifvit honom bevisad, och hvaraf han icke kunde finuva sig förijent. Hittills hade han ansett sig stå i ett närmare förhällande till Upsala universitet, der han erhållit sin bklning, men på grund ar hvad nu intraffat, kände han otg icke mindre fästad vid Lunds, Att detta tal skulle slå an på deuna samling, hvari redan förut så mycken entusiasm för konungasonen rådde, är temligen klart. På de promoverades vägnar föreslog hedersdoktorn grefve Henning Hawilton i ett föredrag, som var ett at do mest lyckade vid testen och som afbröts al varma bitalisrop, skålen för prokansleren, universitetets rektor och promororerna. Harpå foljde manga skålar och och de unge silosofie doktorerna firade på detta sitt grofve Hamilton, doktor Strandberg (Talis Qualis), som äfven blifvit hedersdoktor, samt professor Topelius. Doktor Oskar drack med sina unga: promotionskamrater och lemnade dem hvar sitt sfotografiporträtt, på hvars baksida ban tecknat: minne af Oskar. Den 29 Maj 16685 — Från hertiginnan Sophie, som Vistas på Sophiero och på telegrafisk väg blifvit underrättad om deu heder, som vederfarits heunes gomal. hade till lonone anländt ett hertligt lyckonskuingstelegramsom visade haru biligt furstinnan deltog i hans känslor med afseende på densamma. Efter middagen följde den bankett, som Lunds stad gaf på Lundagard och 1 gamla Botaniska trädgarden för alla gästerna, akademistaten m. fl. Gästernas antal anslås till 5,000 och värdarnes med deras amiljer till 2,000 personer. Man kan lätt breställa det brokiga hvimmel af kilda iolkklasser, som rörde sig här i det sröna, men endast den, som sjelf bevistat denna folkfest, kam göra sig ett begrepp derom. Ratvaichi-sementer voro anskaffade i riklig mängd, och om än vissa slag deraf blefvo otillräckliga i följd af den begärlighet, hvarmed en del at den blandade samliugen genast tog för sig deraf, synnerligen innan prinsen hunnit anlända, så voro andra slag desto tillräckligare, och de närvarande herrarne kunde så länge de vile tömma skalar till den alltid unga Carolinas ära. Banketten, liksom de öfriga fostligheterua, gynnades af det herrligaste väder; de elegautaste toietter och de praktfullaste umformer glänste i solskenet, de lagerkrönte äldre och yngre doktorerna bidrogo att gitva semsingen ett piuoreskt utseende, och de flesta anleten utryckte öfversvällamde lust och fröjd, en verklig jubelstämming. Der