H fÅ lil ir å tt a si studenternas festkomite, d:r Vestdahl, fösoch framförde de studerandes helsning till denne rikt begätvade universitetslärare. ment af ten, som egde särdeles betydelse, e det var ett nåje gemensann tor alla solkklasser, äfven om man ej förbisåg de betänkligheter en annan hy mot ,,svedandet af många hundrade ii daler i lusten. Det var synnerligen vachert, ehuru det cj bestod af många pjeser, och fortjusningen var allmän säväl hos de på och kring Tegurs-platsen församlade skarorna af boudfolk och arbetsfolk, som hos de högtidsklidda herrar och damer, hvilka åskådade det från upphöjdare ståndpunkter. Hvar man befann sig tick man höra högljudda utrop af naiv beundran, och jag sann bekräftelse på den iakttagelse, jag gjort, att inga företeelser på det skönas hela vidsträckta område aro så egnade att framkalla förtjusningsexelamationer, som fyrverkerier. Väl stod en och annan åskådare tyst och tankfull eler drömmande, som det tycktes, men det är ej omöjligt, att dessa varit svärmiska, inatvända naturer, hvilkas förtjusning icke varit mindre stor, derför att den varit af annat slag och grundats på en blott halft medveten aning, att de bländaude ljusfenomenerna egde symbolisk betydelse, i det de bebadade den rika och for alla folkklasser gemensamma upplysning, som — enligt hvad universitetets kordervativaste lärare medgifva — det är dettas uppgift att sprida, ehuru denna upplysning, i olikhet med dessa fenomener, är at varaktig natur. Efter syrverkeriets slut begaf man sig till soctetetsrunmen i Foreningens nedra våning. och uu förekom en s. k. huggsexa, hvilket slags maltider mina läSarinnor känna blott af hörsagor, men hvarom de dock torde göra sig ett ungefärligt begrepp, så framt de ega någon fantasi och verldskännedom. Hvar och en fick sörja för sig så godt han kunde, och det gälde att vara snabb, om också ej orduingen eller metoden att taga för sig var den med goda reg or mest ötverensstämmande. Nagra sortärde hvad som skulle sätta kronan på måltiden, innan de ännu gjort bekantskap med hvad som skulle bida entråen, men det var ju ej så noga, blott man fick något, hvilket var hutvudsaken. Brist på förutscende i ga om arrangemang u för en måltid för så många torde äfven här ba egtrum. Emellertid var stänmngen al tjemt angenäm och lifvad, och efter sexaus slut atervände man till solennitetssalen. Ordföranden reslug skalar för konungen och prins och sedan beträdde studentkärens ande, adjunkten Odhker, talarestolen 81 8 terna från de andra universiteten med nela den vältalighet man kunnat vänta al Prokurator Hode svarade på Köpenhamns universitets vägnar med ett foredrag, genom sin värma och sitt gedigna innelläll äl värdigt helsningstalet. Derester uppträdde a Helsingfors universitets vägnar magister Alsbkun, som i ett ypperligt föredrag tackade för helsningen och talade om de band, som förena hans fosterland med dverge, serskildt framhallande mred! den djupa öfreriygelsens hela värma den tacksamhetsskuld, hvari Finland stod till Sverge, för att det efter erön iugen skänkte j, t y 1 l det frihet under föreningen, tvertemot hvad som eljest plägar vara förhållandet, och för att det för Finland förmedlat dess delaktighet i den allmänna europeiska kulturen. Talet gjorde ett omätligt inuyck på de närvarande, och talaren hissades0 rtjusta yuglingarnes armar, såsom !, sed är, när studentens entusiasm hunnit), kokpunkten. Efter Alfthan ta ade kandldat Fritz Hansen om den ersärtning, som skulle kommit Sverge till godo för Fillands förlust genom föreningen med Norge — en ersävtning, som under föreningens tididare skiften ej kunnat påräknas, enärl, norrmännens naturliga ömtålighet om siu ll j ishet och dermed förkmppadef farhågor mäste håla den på afstand. Emellertid kunde, hoppades talaren, under tidens lopp saken gå derhän att Nort Å I ge verkligen blefve en sådan ersättning, då folken lärde ate mera känna hvarandra och kände allt mera behofvet att närma sig till hva audra, hvilket rande talaren tycktes anse som ect önskuing-mal, då saken betraktades från norsk synhunkt. Alven detta talangfulla föredrag anslog I lifligt åhörarne. Derefter talade dir So-f. länder på Upsala universitets vägnar. Na: vatten uppträdde professor Hiyrtsel , : pu : : : turligtvis af.-jöngos tilrfulet förattade verser mellan dessa föredrag. 1 Sedan hållos föredrag under hela nat-Ai ten. En skål för de äldre gästerna hesvarades af general Hazelius med den be-st: l 1 I ; tydliga talang, som denne kände och öfvude alare eger. Den besvarades älven at hr Elis Lindblad, som berättade, Lundagårds s saa Inughållande att om tau-s: ten Tegvår stiger ned från sin piedestal och beger sig på Lundagård, för att genom några slag på sin lyra locka omkring sig de stora hädangångnes andar, fv som lefvat och verkat i Lund, samt att) dryaderna sedan förtälja för den i mor-l: gönväkten forbivand ande studenten de lärTs domar, som de hört desau stora andar ä hriska i den stilla natten. Långt from)s från Rostock och höll eit föredrag på ty-J! ska, hvari han lifligt förordade panger-I manismen, hvilken äfven skulle omfatta de skandinaviska stammarne, såsom en): motvigt mot pauslaviaoch ett verk-m samt medel att rädda kulturen från den undergäng, hvarmed barbariet hotar uen östanisran. Detta föredrag v ste mi sa hag på visst håll, der man al gauska nu) turliga skäl och i fölid af särsk erfaren4 het i pauger manismen ser en täckmantel för tyska eröfringsplaner, och ropet ,lefv Danmark utgick från dunska ster. Sensationen, som detta lilla intermtzao gjorde, var icke den professor Bart-el-s fö att genom en närmare förklaring blidka missnöjet ville ej lyckas rätt. Sedan den tyske lärdeJI lannat talarestolen, uppträdde adjunkt ft Weibull och försökte nijetana hvad om js forefallit och färtaga den forstämniug, ( som uppkommit. ; Oberäknadt denna störande tillfällighet förflöt emellertid den nattliga festen på det angenämaste, och den slutade först. vid full d glad och ngenämaste, och under en på samma gång högtidlig stämning.