UA I män, som under forna tider, I trogen forsknings natt, långt skild från lyckans glans, För ljus och sanning stridt de helga strider Med Phoebi pilar och Minervas lans: Ifrån den himmel, der er lön I njuten, 0, skåden ner och sen af morgondagg begjuten Er sekelgamla lagerkrans! Qvartett. Det är skönt jemväl att vara Blott den ringaste uti den skara, Som till strid för idealet går. Gåtvor gifvas mångahanda, Men densamma är all sannings anda: Hell enhvar, som kallelsen förstår !