Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1868, sida 2

lande hastighet; det är en lantärna magica med ett iltågs fart. Codmbalou återsåg sin födelseby, en god qvinna, som var hans moder, och som ofta hade sagt till honom: blif en hederlig man! Ack, Paris hade förändrat honom. Paris, som förderfvar själ och blod, Paris, der penningen gäller allt. Stackars Combalou! Han återsåg det ögonblick, då den gamle kyrkoherden för första gången delgaf honom den heliga nattvarden. — Dominus robiscum! sade kyrkoherden. Och Combalou svarade: — Et cum spiritu telo! — Amen. Vid detta minne fylldes den döendes ögon af tårar. Dessa tårar voro ångrens. Plötsligt genljöd en högtidlig sång genom hvalfven. XVIII. Ön Re. ind. Det var vaxvarseblef en prest i sin Han beledsagades af tvenne korgossar och klockaren. Det var den 2:dra November, de dödas dag. Man skulle läsa en själamessa i benhuset; presten skulle anropa Guds barmhertighet mot de fyra millionerna döda i Paris katakomber. Flera personer följde tåget.