Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1868, sida 2

— Ruinens vind! Jag behöfver tjugosemtusen francs i slutet at denna vecka. — Tjugofemtusen francs, — en bagatell — som jag likväl ej kan skaffa er, ty mina qvartalsförbindelser belöpa sig till nära tre millioner, och ni känner måstarens ätventyr, emedan ni nu är De Tjugoens allsmäktige chef. — Det är också endast i egenskap af er chef som jag har vändt mig till er. I annat fall vet ni, att jag aldrig skulle ha vågat. — Jag har dem ej. — Ni måste skaffa dem, — Jag bar ej tid att dränka mig i detaljer. . — Jag talar ingalunda om dränkning, ty det skulle vara obehagligt under nuvarande kyla. Jag talar endast om en bagatell, ett tusental louisdorer, som jag behöfver, och som ni helt artigt skall erbjuda mig, derom är jag fullt öfvertygad. — Jag har redan sagt er, att det är absolut omöjligt, svarade bankiren lugnt, i det han ordnade sina papper och låste klaffen, — Omöjligt är icke fransyska. Vi asiater hafva profetiska tänkespråk, Vi gå dit blodets lagar föra oss, Ångern är icke nödvändig i vår politik eller religion, Om den någon gång infinner sig, har man nog tid till ruelse. Och dessutom är den ingerfalla lasten alltid mera moralisk. — Än dygden, som icke har rättighet ut ångra sig, svarade Kodom med ettlende, som visade hans hvita tänder. — Tiden är illa vald, min prins, att tillsamnans börja utarbeta en vaudeville. Vi valkas den femte akten af ett drama, och rela min traktan är att hvarken ni eller