Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1868, sida 2

ficka en portfölj, som han lade på ka minhyllan. — Jo, svarade Kodom med en blandning af oro och obestämdt hopp; — men hvarken ni eller jag hafva lust att dö, derom är jag förvissad, oaktadt vår förtviflade ställning. — Det är icke lusten, som leder till döden, det är ödet, svarade Riazis kallt. — Låt oss samtala om saken. Se här en fullmakt, som ni har lemnat mig dagen efter min invigning. Se här er läkares sista föreskrift, er dopsedel och några handlingar, som innehålla er ålder, en hotelse om fettbildning i hjertat samt oregelbundna lefnadsvanor; men för närvarande en jernhelsa, lagligen bestyrkt af läkarne. Jag har tagit detta från det här bordet under papperspressen derborta, i början af vår förtroligare bekantskap. — Och hvad ämnar ni göra med dessa papper? — Ingenting vidare. gjordt. Pankiren Kodom kände att han bleknade. Ilan gjorde en nästan värdig åtbörd och pekade på en stol. Det är redan XVII. Combalous hön, — Kom närmare, min prins, sade Kodom, — och låt oss samtala, emedan ni tycks önska det. — Jag har högst obetydligt att säga er. Ord äro dessutom öfversiödiga mellan personer, som förstå hvarandra fort, och vi två förstå hvarandra fullkomligt. Mellan er och mig faller det af sig sjelft, att