Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1868, sida 2

jag ge er trehundra francs i månaden. Gär ni in derpå? — Först måste jag veta hvad det är fråga om, min herre. Om det är en af dessa affärer, hvarvid man vågar nacken, så har jag inte lust att blanda mig deri. Bankiren ryckte på axlarne. — Du skall ej äfventyra det minsta, återtog han. — Jag behöfver endast en kunnig person, som leder de arbeten jag tänker utföra här, styrelsen ovetande. — Det blir svårt. — Hvarför? — Emedan det finns personer, som vägleda sig i detta ögonskenligen intrasslade nät lika så säkert som en gammal hyrkusk, hvilken kör från Madeleine till Uastiljen. — Men de förbjudna gångarne? — Det är en annan sak. — Och de två våningarne under denna? — De erbjuda stora faror. Hvalfven instörta, marken rasar. — Det är just hvad jag behöfver. Jag skall lemna dessa tillgängliga vägar åt tjenstemännen och besökande. Jag skall hålla mig dernere. — Nå, du följer oss? Combalou tvekade. — Men, min herre, jag måste gå upp igen. — För att anmäla hvad du har hört och hvad man har föreslagit dig? Det behöfs ej. — Hvad tänker ni då göra med mig? — Hvad som behagar mig, marsch! Männen sköto Combalou framåt, upplyfte sina lantärnor för att vägleda sig och togo kosan mot det galeri, som sträcker sig fram till Place de Panthåon.