Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1868, sida 2

Hausk, genom sitt upphof från en anpråkslös menniskovän, som byggt sitt stora verk på gåfvor för dagen. Vi nämna vidare: Magdalena-hemmet, Murbeckska inrättningen för fattiga flickor, Prins Carls inrättning för fattiga barn (på egendomen Gålön) m. m. Hit höra också de af fattigvården anordnade arbetsinrättningarne på Södermalm och Kungsholmen, hvilka berömmas för deras praktiska organisatior och förvaltning. På sjukvårdens område möta, utom de stora offentliga lazaretten, barnsjukhuset, hospitalet för obotliga sjuka, diakonissanstalten, m. m., hvartill kommer det palatslika hospitalet för sinnessjuka å Conradsberg, uppfördt i den sednaste tiden. Vidare förekomma till stort antal särskilta skyddsföreningar, pensionsinrättningar, asyler, m. m., hvilka taga i anspråk icke blott betydliga venningebidrag, utan ock personliga krafter. Hvad är allt detta annat än ett arbete i den menskliga odlingens tjenst? Och huru rik och omfattande är icke denna verksamhet! Då man mer än en gång hör ifrån hufvudstadens egna innevånare klagan öfver en der rådande brist på intresse för allmän välfärd, så har det varit oss kärt att kunna bemöta denna, i vår tanke, oberättigade klagan med att påpeka den stora och berömvärda verksamhet, som i denna stad eger rum för det uppväxande slägtets daning samt för olyckliga likars bispringande, hvilket länder både Stockholms innevånare och hela vårt land till oförgänglig heder. Men vi hafva ej velat stanna vid dessa antydningar. Förvissade derom, att Sverges allmänhet skall med intresse inhemta en närmare kännedom om åtminstone de vigtigaste af de institutioner, hvarom här är fråga, hafra vi uppdragit åt en af våra medarbetare att på stället undersöka förhållandena, för att i bref från hufvudstaden meddela sina intryck åt våra läsare. Hans goda iakttagelseförmåga och samvetsgrannhet, vitsordade genom hans resebref från Amerika, utgöra oss en borgen, att dessa skildringar skola blifva trogna. De skola då också — vi äro derom förvissade — bekräfta den allmänna sats, hvarifrån vi utgingo, att vårt lands nu pågående odlingsarbete, med dess medelpunkt i hufvudstaden, är af den mest omfattande beskaffenhet, gagneligt och hedrande för den närvarande tiden och löftesrikt för framtiden. Må vi fortsätta detta arbete ej med suckan, utan med glädje; men dertill erfordras också, att det i någon mån erkännes, under det att klagan och knot och obefogadt klander nedstämma äfven den för det goda mest lifaktiga håg.