Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 maj 1868, sida 2

Racul sökte förgäfves att förvissa sig derom. ? Trelauney lemnade sällan hyddan. Han ville låta sällskapet ,,De Tjugoen upplösas af sig sjelf genom brist på medel. Vid den nattliga sammankomsten hvar tredje månad medförde hvar och en af medlemmarne vexlar till ett större eller mindre belopp, enligt de utgifter han bestyrkte. Vexlarne accepterades af bankiren Robert Kodom, hvilken sedan inlöste dem, — tack vare Mästaren. Denne egde skattkammaren att tillgå, och bankiren blef sällan obetäckt. Det ögonblick måste inträffa, då Robert Kodoms enskilda förmögenhet ej kunde räcka till för sällskapets behof, och då skulle en allmän upplösning ega rum. Då blef hämnden lätt. Wanda på la Salpetriere, bankiren förlorad, utan tillgångar, Riazis nedsjunken till en simpel äfventyrare, alla skulle då befinna sig i Trelauneys våld. Endast han kände det straff han ämnade tillämpa på dem. En afton gjorde chevalier de Pulnitz ett besök i hyddan. Louise hade dragit sig undan i sitt rum, y man dolde henne omsorgsfullt för remlingar. — Hvar är den unga flickan, som jag naar sett några gånger i sällskap med Öeile? frågade chevalieren. — Hon är sjuk, svarade Trelauney. Chevalieren fortfor: — Hon är ju dotter till den förträffliga summan Madeleine Deslions? — Ja, herr chevalier. (Forts.)