Vällottade likar, som egen Er halsa, ert dagliga bröd! I träffen ju ofta på vägen En lottlös, som önskar ert stöd; I ömmen vid nöden och smärtan: O! räcken af gifmilda hjertan Er hand åt den armes behof! I en liten koja nära sjöstranden på Myggenäs mark, af Valla socken på Tjörn, bor en fattig enka med sina 2:ne barn. Mannen, som idkat öfart på Venern, dog under koleratiden i Göteborg; äldste sonen Angust lider at en obotlig bröstsjukdom och är oförmögen till arbete, men under den mildare årstiden törsöker han att sträfva med småfiske. Han saknar dock all tillgång att få sig en liten farkost. Ädle menniskovänner! räcken en ringa penning åt den värnlöse, sjuke gossen, som för alltid fått den lotten att lida af plågor och rattigdom, såsom bidrag till en liten farkost. på det han under sommartiden måtte kunna genom småfiske mildra sin högst torftiga belagenhet! Bidragen emottagas å Handelstidningen annonskontor. Att ofvannämnda enka och hennes son äro i tryckande omstandigheter är sanning, och att den tilla hjelp de tå af kommunens fattig räcklig, intygar Carl Aug.