Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 maj 1868, sida 2

— — Ni måste följa oss, madame, sade au poliskommissarien. — Tag en schal och hatt. — Jag vill inte resa ut, sade Wanda. — Det är för en vigtig affär. Om ni inte kommer godvilligt, måste jag bruka våld. Ni måste lemna åtskilliga upplysningar. Wanda gjorde motstånd endast för syns skull. Oaktadt sitt hat kunde baronen ej återhålla en tår, då han såg vagnen aflägsna sig med den qvinna han hade älskat. — Jag skulle ha föredragit att döda henne, sade han till Jean Deslions. — Det hade varit barmhertighet, svarade denne, — hon har förtjenat tortyren. — Men om man upptäcker att hon ej är vansinnig? — Om hon inte är vansinnig, — så skall hon bli det. Samma afton lemnade Jean och magyaren jernvägstrainen vid Houdan och uppstego i en vagn, för att begifva sig till herr de Villeponts förra slott. En okänd inväntade der lord Trelauney. Han hade lemnat sitt kort till betjenten, och på detta kort läste lorden: Chevalier de Pulnite. Medlem af flera lärda samfund. Trelauney inträdde i salongen. Chevalieren steg upp och satte sig åter, efter en åtbörd af sin värd. — Mylord, sade han, — jag ber er ursäkta min frihet att hafva besökt er. — Troligtvis har ett vigtigt motiv, herr chevalier, förmått er att uppoffra edra dyrbara ögonblick? Trelauney betraktade uppmärksamt chevalierens ansigte.