De af talmännen på rikssalen hållna afskedstalen voro af följande lydelse: Första kammarens talman yttrade: Stormäktigste. Allernådihste Konung! Innan denna riksdag nu går att åtskiljas, anhåller törsta kammaren, att inför E. K. M:t få frambära uttrycken af den djupa vördnad och undersåtliga tillgifvenhet. hvilka lifva hvarje svouskt hjerta tör konung och konungahus. Bland de flere vigtiga trågor, hvilka utgjort föremål för riksdagens öfverläggningar, har ordnandet af statens penningställning varit den måbända mest maktpåljggande. De häruti, genom missgynnande förhållanden och från föregående år öferförda brister, uppkomna förvecklingar hafva för framtiden blifvit utjemnade och jemvigt emellan inkomster och utgifter beredd. En lättare öfversigt i penningf. Itningen har äfven blifvit vunnen genom större delen af extra statsregleringens öfverslyttande från riksgäldskontoret till statskontoret. Då de behöfliga förberedelserna icke hunnit afslutas så tidigt, att E. K. M:t blifvit i tillfälle att alla det förslag till förbättradt ordnande af landttörsvaret, hvars utarbetande är under handläggning, har denna vigtiga fråga icke kunnat af riksdagen i vidsträcktare mån upptagas, än att fortsatt anslag blifvit beviljadt till armeens förseende med tidsenliga vapen. , Tidens oro och tidens krat äro talesätt ofta begagnade såsom uttryck af missmodig beklagelse; lika ofta åfven som anledning till pockande fordringar. I vårt land --i det afseendet lyckligt framför de esta andra — beröra dessa ytterligheter dock ndast samhällets yta, icke dess grund och botten. Lagbunden frihet och lagbunden konungamakt, båda af folket med öfvsrtygelsens hängifvenhet älskade och uppburna, båda i enigt förbud hvarandras bästa stöd, förläna det svenska samhället friskhet och styrka. Ned dem och genom dem förenas det gamla i hvad det har godt, men det nya i hvad det har berättigadt; och fåderneslandets sanna väl blir det höga målet, icke för strid, men för ädel täflan. Med djup tacksamhet för E. K. M:ts landsfaderliga omsorgor till fäderneslandets väl, och under en liflig önskan om lycka och välsignelse för konung och konungahus, anhåller första kammaren underdånigst att i E. K. M:ts nåd och ynnest städse må vara innesluten. Andra kammarens talman yttrade: Stormaktihste Allernådigste Konung! Äfven riksdagens andra kammare frambär sin underdåniga afskedshelsning samt nedkallar Guds välsignelse öfver E. K. M:t och konungahuset. Efter att med redliga afsigter hafva för innevarande är fullgjort sitt riksdagsarbete, återvända nu kammarens ledamöter till sina hembygder och de serskilda verkningskretsar, som der äro åt dem anvisade. Det betyder föga, huruvida en sådan är stor eller liten och de bestyr som dit höra äro mer eller mindre bemärkta. För samhället äro de alla väsentliga, och derför skattar hvarje medborgare såsom sin högsta ära att få på den plats, der han blifvit ställd, pligttroget sköta sitt kall. Men icke nog dermed: han vet sig och i samma trohet ega sin renaste lycka och det säkra skyddsvärnet emot onda makter, som vilja förgifta 1 vet. Ej underligt då, att uppbådet till hemfärd alltid har en djup klang, äfven för dem, som af sitt folk blifvit hedrade med det ansvarsfulla uppdraget att deltaga i vården om dess angelägenheter. Vi samlas visserligen här år efter år med glädje och tackasmhet för att ombesörja hvad oss i detta fall åligger; men vi återvända likväl med en ännu djupare belåtenhet till de inskränktare områden, på hvilka våra medborgerliga uppgifter t främst skola lösas och fäderneslandets ärd af oss närmast befrämjas. Må frukterna af våra bemödanden både der och här vara i menniskors ögon huru oansenliga som helst, så är ändå säkert att den Herre, som råder öfver himmel och jord, aldrig låter någon efter hans vilja fullbordad gerning vara ett förspildt utsäde. Åt hans nåderika hägn anförtro vi derföre allt hvad som ligger oss om hjertat, och tillägga blott den lifliga önskan älven af vår jordiske konung få vara med ja omfattade. Ja, riksdagens andra kammare anhåller underdånigast att i E. K. M:ts ynnest och bevågenhet städse få vara innesluten. Efter högtidligheten på rikssalen samlades kamrarnes ledamöter i sina plenisalar, dervid hvardera kammarens talman höll ett afskedstal, hvilket besvarades i första kammaren af frih. Sprengtporten och i den andra af vice talmannen hr Mannerskantz.