Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 maj 1868, sida 5

vi av UTV alluld. Leinadssättet i Göteborg för 100 år sedan. (Utdrag ur doc. Hellstenius 4:de föreläsning.) Till en början en hastig blick på staden och dess omgifningar. Linne, som år 1746 besökte staden, förklarar den vara den täckaste af rikets städer, till storlek något mindre än Upsala. Hu: sen voro till större delen stora och svåra träbyggningar af 2 våningars höjd, tätt sammanbyggda brädfodrade och målade med röd eller gul färg samt husknutar och fönsterkarmar med hvit eller blå, så att de på något afstånd liknade stenhus Tegeltak och fransyskt eller engeskt fönsterglas förekommo allmänt. Sedan 1721 års stora brand öfvergått staden, funnos utom de offentliga byggnaderna endast 17 stenhus. I öfrigt var sjelfva tomtregleringen temligen lik nuvarande förhållanden. De trenne stora hufvudbryggorna öfver stora hamnen bibehöllo då ännu de prydnader, hvaraf de fått sina namn: den vestligaste, Kämpebryggan efter sina 4 fornnordiska ,,i massivt trär (såsom Cederborg uttrycker sig) huggna resar; nuvarande Tyska bryggan, då kallad Pyramidbryggan efter 4 i hörnena anbragta och i spetsen med lyktor försedda pyramider, samt slutligen Lejonbryggan, närmast dåvarande Jernvågen, ett namn, som ännu ej hunnit förgätas af den äldre generationen. Högvakten låg vid denna tid ute på sjelfya torget; skolhusets plats var i sydvestra hörnet af nuv. Domkyrkotorget; stadens tvenne apotek hade redan den tiden samma läge som ännu i dag; det hus, der Gumpertska bokhandeln nu finnes, var stadens förnämsta värdshus och källare. Af stadens omgifningar omnämnas såsom märkligast i främsta rummet Underås, der en köpman Nissen artigt på holländska sättet anlagt en tradgård med grafvar med rinnande vatten och vackra häckar samt ett litet orangeri. Svanor och änder, som luktade af moschus, beundrades der af den store naturforskaren, likasom ock kinesiska gäss på rådman Ahlströms gård Böö; dessutom nämnas Burgården (så kallad efter en holländare Jan de Bur, som redan 1638 verkställde odlingar derstädes) samt landerierna Härlanda och Qviberg. Åt andra sidan påträffas de välbekanta naninen Haga och Masthugget, de förra sannolikt nämnda etter de trädgårdsanläggningar (hagar), som der i stort antal förekommo, den sednare stadsdelen etter det timmermansskrå, som från stadens första grundläggning förrättade arbetet vid de stora timmerupplagen. Några egentliga promenader tyckes stadens befolkning ej hafva egt, med undantag af deu gamla Elfsborgs slott förut tillhöriga skogen, ,Slottsskogen som verkligen till detta syfte blifvit af Gustaf Adolf upplåten, dock med strängt förbud att derstädes nnder denna förevändning idka jagt eller skogshygge. Ä Några mansåldrar före den tid, om hvilken här egentligen är fråga, hade dock staden inom sin omkrets egt en ganska vacker liten ekskog. De ännu bevarade namnen Eklundsgatan och Eklundstorget (nu Kaserntorget) angifva dess ungefärliga läge. Någon tid efter stadens grundläggning beräknades den ega nära 2,000 stycken vackra, friska ekar. Då, i och för de åren 1687 — 1693 pågående befästningarnes utförande, en del landtregementen voro hitkommenderade, hölls här, ,i anseende till dess behagliga skugga och den vackra, gräsbevuxna markenå, offentlig Gudstjenst på Sönoch högtidsdagar. Men just dessa samma betästningsarbeten gåfvo nådestöten åt den vackra promenadplatsen. Göteborg var vid nyssnämnde tidpunkt på väg att erhålla ingenting mindre an en Botanisk trädgård, I Januari 1693 algick ett kungabref till generallöjtnanten, guvernören Schönleben om tillstånd för d:r Olaus Bromellus att tå uti bastionen Gustavus Primus vid Lilla Bommen (ungefärligen den plats, der Chalmersska Slöjdskolan nu är delägen) göra en dylik anläggning. Bromelius var stadsfysikus härstädes och hade just året förut offentliggjort sin ,,Chloris Gothica, det första försöket till en Göteborgs-Flöra. Ortens blida klimat och de gina kommunikationerna med utlandet lära af honom hafva framhållits såsom serdeles bevekande skäl; men nog öfverskattade han det förråas förmåner, då han beräknade sig kunna uppdraga aprikoser, mandel, persikor o. s. v. på kalljord. Förslaget öfvergats troligen redan såsom spädt vid Browmelii straxt i början af 1700-talet intratfade död. De af stadens invån:e, hvilka företogo någon längte eller kortare utflygt i grannskapet, mäste noga akta på tiden. Kl 8 på aftonen stängdes stadsportarnå: och den som försummat sig, måste i bästa fall betala serskilda portpenningar. Inkomsten häraf var anslagen till FrimurareBarnoch Koppympningshuset. Var riket stadt i krig eller var sådan fara å färde, måste den försumlige vänta utanför tills följande morgon eller taga sin tillflykt till den 3 E. Danska Gästgifvaregården, som år 1671 upprättades till tjenst för resande, som råkat anlända efter poristängningen. — 1 sammanhang härmed må nämnas något om den k. Danska vägen. Den anlades i och för den äta postföringen mellan Danmark och Norge. Då tidt och ofta krig upplågade mellan Sverge å ena sidan och Norge-Danmark å den andra, kunde det ej vara lämpligt, att dansk post eller kurizer, eller i allmänhet danska resenärg:, färdades igenom fästningen. ee rån denna topografiska utflygt gå vi att taga i betraktande befolkningen och dess lefnadstörhållanden. — Hvad klädedrägten beträffar, kan man ej utan svårighet derom gifva någon bestämd föreställning. Modet var en herrskarinna redan der tiden och nyckfull såsom mu. Ffelfva vår gamla Psalmyhök vet att kala derom: ;