Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1868, sida 2

Adrien har aldrig gjort någon hänsystning på de besynnerliga händelser, som föregingo vårt giftermål. Denne magnetisör, som förskräckte oss, denna unga flicka, som flydde med sitt barn, slutligen denne bandit, hvilken återfordrade mig likasom hade han varit min far, och hvilken Gud har straftat med en så förfärlig död, alla dessa händelser framstå ofta för mitt minne. Ah, min mor! hvarför har jag icke som andra fått växa upp mellan en far och en mor, som jag skulle hafva dyrkat? Jag vet att jag smärtar er, och att ni har förbjudit mig hvarje fråga i detta hänseende. Men skall jag då aldrig få veta sanningen? Då Adrien är tankfull, då jag finner honom mindre öppen, mindre glad än vanligt, fruktar jag att hans kärlek minskats och börjat vända sig ifrån denna ficka utan föräldrar, detta slumpens barn, — jag vågar ej säga brottets, hvilket ni gifvit honom till ett värdigt stöd. Hvem är jag, min mor? Hvem är min far? Hvar är min mor? Jag vill sluta dem i mina armar, jag vill förlåta dem, om de äro brottsliga, älska dem dubbelt, om de endast äro olyckliga. Jag ber er, svara mig. Tviflet dödar mig. Emottag tusen kyssar, älskade mor, från er ömt tillgifna : Edwige de Saulles. RManda led, då hon genomläste detta bref. Wanda, giftblanderskan och äktenskapsbryterskan, Wanda, som hade uppoffrat