Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 maj 1868, sida 1

— —— —— detta vatten, som framflyter tyst och mörkt. Otaliga vägar utgrena sig öfverallt. — Man nedstiger i katakomberna endast två gånger om året, och den förskräckta allmänheten skall i benhuset finna våra fienders ännu friska lik — Skola vi således hädanefter sammanträffa dernere? frågade monseigneur. — Inte ännu. — Om tre månader skola vi sammanträffa här för sista gången; -— derefter skola vi öfverlemna denna kränkta tillflyktsort åt dem, som hafva sökt göra den till en fälla, såvida icke våra karlars knifvar hafva öppnat deras bröst innan dess! Robert och monseigneur aflägsnade sig. De veko om ett hörn i gången och försvunno. — Välan, sade Jean, — ingen tid är att förlora. Dessa herrar vilja rädda skatten, men vi skola förekomma dem. Följande dagen, klockan sju på morgonen, sågo grannarne med förvåning flera flyttvagnar stanna utanför hotellets så sällan öppnade port. Flyttkarlarne voro ett dussin trogna, som Surypåre hade uppsökt i Buttes Chaumont. Sex man upphemtade ur källaren guldtackor, heliga kärl och juveler. Allt detta inlades i bastanta kistor. Då vagnarne blifvit lastade, sattes de i rörelse mot kajen, och alla kistorna blefvo förda ombord på Hajen. Lord Trelauney lät föra möbler öfver till England. — — (Forts.)