Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 maj 1868, sida 1

Från Norge. (Korrespondens till H.-T:n.) Christiania den 8 Maj 1868. Hela den allmänna uppmärksamheter här i landet upptages nu af storthings. valen. Politiska möten, häftiga tidningsstrider, allehanda agitationer för eller mot bestämda män höra till ordningen för dagen — kort sagdt: alltsedan böndernas förste banerförares, A. B. Stabells, tidigaste offentliga verksamhet för omkring 23 år sedan har ej en sådan oro herrskat i landet, som för närvarande. Under åren 1840—50 stod isynnerhet bondepartiet skarpt emot regeringspartiet, och steg för steg kämpade det förstnämnda partiet för grundlagens genomförande i demokratisk riktning; men omkring år 1850 började oppositionen afstanna, och under de sednaste 15 åren ha vi häri landet egentligen blott haft ett enda stort framslegsparti, som afgjordt gått i praktisk riktning samt förnämligast arbetat på kommunikationsmedlens utveckling och näringsvägarnes upphjelpande. Nu resa bönderna på nytt sina hufvuden och bilda en stark falang, hvilken det är omöjligt att motstå, då de genom sin massa äro i stånd att dominera hvarje val. Så uppgaf nyligen en tidning, att af landets 1 million 700,000 individer öfver 1 million äro att räkna till jordbruksklassen. Vid betraktandet af den närvarande agitationen nödgas man emellertid göra den sorgliga observationen, att den ej har något ädelt eller berättigadt syfte; ty medan bondepartiet dock fordom kämpade för att genomdrifva sina rättigheter efter grundlagen samt låta striden fara sedan detta lyckats och regeringspartiet uppgifvit sitt motstånd, råder denna gång ingen strid om principer eller rättigheter, utan endast och allenast den simplaste sammangaddning, för att utestänga embetsklassen och de bildade stånden från storthingsbänken och om möjligt uteslutande få bönder på storthinget. Hvad är då embetsmannaklassens brott och hvad fordra bönderna? frågar man. Jo, statens utgiftsbudget har på de sednaste 20 åren stigit från 3 millioner till öfver 5 millioner specier årligen, och frikostigheten i bevillningarne är embetsmännens skull! Desse äro tillika alltför högt lönade, och i hvarje fall bör hvad som utbetalas af statskassan till pensioner inbesparas. Det tjenar till intet att häremot hänvisa bönderna till det ofantliga framåtgående och den tillökning i folkmängd, som landet haft under dessa 20 år: telegrafer, jernbanor, chaussåer, fängelser, kyrkor, ångfartyg, landtbruksskolor, näringsvägarnes utveckling i alla hänseenden, lättnader för bonden till låns erhållande o. s. v. Bondepartiet påstår, att allt detta endast visar, det landet gått för hastigt framåt och att det nu är på tid att taga in ref i seglen samt att inskränka alla bevillningar och löner.