Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1868, sida 3

?,-delar utaf samtliga rösterna, som erfordras till Johnsons afsättningStörsta delen af den engelska pressen är enig om att medgifva, det presidenten under alla omständigheter handlat bona fide och efter bästa öfvertygelse i öfverensstämmelse med författningen. Men det är just hans envisa vidhållande vid sin uppfattning af rekonstruktionsfrågan, som vållar hans fall. Kongressen uppträder som ett slags konvent med absolut suveränitet, och processen mot Johnson låter sig knappast — efter de stora omhvälfningarne sedan 1864 — bedöma efter den positiva och formella rättens synpunkt. Kongressens anfall mot Johnson är att tyda lika med nordstaternas anspråk på absolut herravälde öfver södern, under det å andra sidan är naturligt, att demokraterna och aristokraterna i sydstaterna sätta sin förtröstan till presidenten. Att Johnson skulle ha konspirerat med rebellerna — som hans anklagare påstå — har ingalunda blifvit bevist, och till hans beröm måste erkännas, att han varit konseqvent. Den fara, som kan uppstå af det radikala partiets seger, är, att nya förvecklingar lätt kunna uppstå. AFRIKA. I England motser man nu med stor spänning nästa post från Abyssinien, enär de detaljerade underrättelserna redan räcka till den 9 April, dagen före slaget vid Bashilofloden. De engelska korrespondenserna från lägret sysselsätta sig i synnerhet med fästningen Magdalas belägenhet. Man erfar tillika, att konung Theodor anlagt utanverk och förskansningar, som vittnade om hans insigter i krigskonst och kunde gjort heder åt en europeisk ingeniörofficer. Specielt voro hans väganläggningar för kanonernas transporterande öfver en ytterst svår terräng och öfver Dschiddafloden beundransvärda. På sednaste tiden hade Theodor sökt försäkra sig om sina truppers förut alltid vacklande trohet, och detta genom listiga påfund. Så lät han utsprida, att drottning Victoria sändt honom ett vänskapligt bref, i hvilket hon ställde den engelska armåkåren helt och hållet till hans disposition för att tukta alla rebeller i Abyssinien. Bland de höfdingar, som tillhörde Theodors fiender, var fruktan för hans öfverlägsna krigskonst och tapperhet så stor, att de — trots deras löften att bistå general Napier — höllo sig på ett afstånd af 30 å 40 eng. mil, så snart de märkte, att en hufvudbatalj förestod. Furst Gobhezie, en af Theodors affallna vasaller, förblef sjelf med en stor arme i Debra Tabor, 40 eng. mil från Magdala, under det han sände en underbefälhafvare med en eländig kår till engelska lägret, der abyssinierna likväl inskränkte sin verksamhet till att mottaga presenter af engelsmännen. I början af April var ett rykte utspridt, att Theodor skulle göra ett nattligt anfall på engelsmännen vid Dschiddafloden. Här skulle han kunnat tillfoga engelsmännen stor förlust, men det är troligt, att fruktan för hans truppers affall afhöll honom från att föra dem från fästningen. Det sednast inträffade telegrammet om, att Magdala blifvit nedbrändt af engelsmännen, innan de den 18 April anträdde sin återmarsch, måste helt visst förstås sålunda, att en del anläggningar blifvit förstörda genom eld. Magdala ligger — som bekant är — på en högslätt och är en naturlig klippborg, mot hvilken ett sådant förstörelsemedel som eld ingenting förmår. :