Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1868, sida 3

Blandade ämnen. Solförmörkelsen den 17 Aug. 1868. Enligt Monthly Notices of the Rog. Astr. Society för 1867 blir denna solförmörkelse total inom ett bälte, som sträcker sig från Babelmandeb-sundet öfver ostindiska halfön, Siam-viken, Borneo, Celebes, sydliga delen af Guinea samt slutar vid Nya Hebriderna. Totala solförmö:kelser äro i allmänhet sällsynta, och denna är dessutom märkvärdig derföre att den kommer att räcka längre än någon hittills observerad så långt historiens vittnesbörd sträcker sig tillbaka. I sitt maximum, middagstiden i Siam-viken, räcker den icke mindre än 6 504. Blott tvänne förmörkelser från äldre tider äro med den ifrågavarande jemförliga, nämligen den som benämnes efter Thales (28 Maj 585 f. Chr.) och en observerad i Skotland 17 Juni 1433, och som länge qvarstod i befolkningens minne såsom the black hour. Inom England, Frankrike och Italien har fråga varit väckt om att begagna det tillfälle denna solförmörkelse erbjuder till utvidgande af vår kännedom af solens fysiska beskaffenhet. Vid vetenskapssocietetens i Upsala sammankomst d. 2 dennes omnämnde prof. Ångström de förhoppningar man hyser att med spektralanalysens tillhjelp uppnå ett sådant resultat. Mord. Tvenne gossar af god familj, Arthur och Hektor Smith, i en ålder af 13 och 15 år, sattei sista veckan af April månad London i förfäran genom mord på en gammal qvinna, som var uppasserska på en kontorslagenhet i City och bodde der bredvid samt befann sig död, då hennes dotter och måg, som bodde hos henne, hemkommo från sitt arbete sent på aftonen. Gos. sarne, som förut hade begått inbrottsstöld, hade också här brutit sig in för att stjäla, men då de blefvo öfverraskade af qvinnan, togo de en träklubba i hennes kök och slogo ibjel henne för att undgå upptäckt. Den ene af dem glömde emellertid sin mössa på stället och köpte på hemvägen en ny hufvudbonad hos en hattmakare. Detta ledde till deras upptäckt, ty battbutikens föreståndare, som fann deras uppträdande misstänkt, antecknade numret på den droska, i hvilken de åkte. Nya tändstickor. De fel, som de vanliga svafvelstickorna ega, såväl för deras brandfarlighet som för det starka gift de innebålla, framkallade för några år sedan uppfinningen at s. k. forsforfria tändstickor, hvilka emellertid hafva en annan olägenhet, nemligen att de blott kunna antändas på en strykskifva af amorf fosfor, hvadan man ej kan antända stickorna, om man ej har en dylik strykskifva till hands. Önskligheten af att fosfor måtte blifva obehöflig vid tändsticksfabrikationen och stickornas begagnande är emellertid så stor, att man bör med tacksamhet erkänner hvarje försök, som göres för att uppnå detta mål; ty dels gifver forsforn mången ett farligt vapen i händerna, dels kostar fabrikationen många menniskolif och dels kan forsforn finna ett mycket bättre användande såsom gödningsämne. Ett försök för att uppnå ändamålet har en grossh. O. Chr. Green gjort, i det han begagnar en blandning af svafvel och bly, hvilken kan nyttjas till både svaflade och parafinerade tändstickor, och ban har uttagit patent på denna uppfinning, hvilken han nu ämnar imöra i Danmark. Enligt ett meddelande i Farm. Tidende skall tändbarheten härvid vara lika så god som hos de vanliga svafvelstickorna, men eldfaran på långt när icke så stor, enär man kan trampa på dem och rulla dem i papperskaps; larne utan att de antändas; i synnerhet tyckes sandpapper, som är öfverstruket med limfärg, eller ock en sandbeströdd eller oljemålad sticka, förträstligt kunna begagnas som strykspån. Dessutom antages att detaljpriset på dessa tändstickor kan blifva lika billigt som på forsforstickor. En lärd, men fåfäng professor företog under en resa, rodd af en fiskare, en utflykt på vettern. Professorn, som gerna talade om allt det myckna han läst i sina dagar, frågade etter en stund fiskaren, om han någonsin hade läst filosofi. i — Nej, herr professor; så långt har jag aldrig hunnit. Ä i — Olycklige, den, som ej läst filosofi, har förlorat minst en fjerdedel at sitt lif, utropade; professorn patetiskt. — Nå, har ni läst astronomi då? frågade han efter åter en stunds rodd. I — Astronomi? Neej! I — Ack, om ni visste hvilken förlust! Ni har förlorat minst hälften af ert lif. Men matematik har ni väl ändå studerat? Samma nekande svar. — Har ni icke ens studerat matemathik? Ja, i sanning har ni då icke förlorat tre Hordedelar af ert lif. Åter förgick en stund under tystnad, då ett, tu, tre en väderil kom och kastade deras lilla båt öfverända. I — Rädda mig! Rädda mig! skrek professorn, plumsande i vattnet. — Herr professor, har ni lärt er att simma? — Nej, nej rädda ..... — Fatta dä tag i mig, afbröt fiskaren, ty i annat fall skall ni snart ha förlorat alla fyra! fjerdedelarne af ert lif!