Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1868, sida 1

Ingenting fäster er qvar här nere, jag medger det. Edra vänher värderade hos er endast nöjet att blifva emottagna i edra salonger, att hålla en bank mot er; de sällskapade med er, emedan elegant folk måste träffa hvarandra, och emedan en man, som håller hästar, ej kan blott ställa sig för att umgås med en, som ej håller dylika. Er far är på väg till Amerika, han har lemnat er endast ett hädanefter komprometteradt namn. Er mor är död; det finns ingen, som intresserar sig för er. Det återstår er blött att blifva fotograr ellep ridlärare. I Det är hårdt, då man har blifvit uppfödd bland lyxens niutningar, Qvinnorna, som tägat om er, skola : nere känna igen er; ni måste utgå Jen eee ihnån man fordrar det. ur tre kluv. As smärtsam, öfyerStällningen är s. ST ensstämma i detta hänseende. — — Men, min berre, afbröt Raoul, hvarför ställer ni er då mellan denna pistol och mig? Trelauney fortfor: — Ah. om ni visste hvad pligten vill säga! Om ni hade en hustru och ett barn, — — så skulle ni kasta denna pistol långt ifrån er. Man har icke rätt att döda sig, då man har en själavård att ansvara för. Ni skulle dervid finna en vilja, en kraft, som ni ej anar. — En hustru, ett barn! hviskade Raoul. Trelauney framtog en aftontidning ur in ficka, och i det han utpekade en spalt eraf för Raoul, sade han till honom: — Läs! Raoul läste följande: