Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1868, sida 1

m —— — —— Raoul tecknar hans namn, det är Adrien de Saulles-. Jag lemnar denna verld, min vän! Den olycka, som drabbar mig, är en bland i dem, hvilka finna oss maktlösa. — — Det finns ingen illusion mera för mig. Verlden är endast egennytta och fåfänga. — — Vid denna tirad i sitt afskedsbref hörde Raoul ett ironiskt skratt öfver sitt hufvud. Han vände sig hastigt om och varseblef lord Trelauney, som läste öfver hans lU här, min herre? sade Raoul i det han steg upp. — Jag sjelf. — Och hur har ni kommit in? — Naturligtvis genom dörren. — Hvem har då öppnat för er? — Er kammartjenare. — Och ni har lyssnat till min smärta? — Hvarför talar ni högt? — Men hvilket intresse tar ni då i allt detta? — Ett ganska stort intresse. Jag var der, bakom den der gardinen. — Jag har sett er ladda en af edra pistoler. — Nå väl! Hvad rör det er? Trelauney lutade sig mot kaminen. — Det rör mig mer än ni tror. — Skulle ni kanske göra anspråk på att vilja hindra mig från att döda mig? — Jag gör detta anspråk. Raoul smålog sorgset. — Hvarför vill ni att ja frågade han. — Innan jag säger, svarade Trelaune — hvarför jag vill att ni skall lefv: N vi först undersöka hvariör ni vill I