Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1868, sida 2

ännu 2:ne mål å dagens föredragningslista voro oafgjorda. Andra kammaren. Till behandling förekom riksdagens särskilda utskotts utlåtande n:e 1, i anledning afhhr Björcks motion om åtgärders vidtagande till besparing i utgifterna för den civila administrationen samt med förslag till grunder för ett sådant ändamäls vinnande. Då vi redan utförligt redogjort för utlåtandets innehåll och det resultat hvartill utskottet kommit, äfvensom för den mot utskottets hemställan afgifna reservation, och hvartill då under öfverläggningen härom å såväl det af utskottet framställda som å reservanternas förslag yrkades bifall, påpeka vi endast i korthet den väsendtliga skillnaden emellan dessa förslag, som består deri, att reservanterna hafva velat att de centrala embetsverken bevara en sjelfständig ställning, medan utskottet ansett såsom ett nödvändigt vilkor för åstadkommande af förenkling i administrationen, att dessa verk uppgå i stadsdepartementen såsom underafdelningar eller byråer under dem. Diskussionen, som varade hela förmiddagens sammanträde, upptogs hutvudsakligen at hr Kinmansson å ena samt hrr Björck, friherre Gripenstedt och Sjöberg å den andra sidan. Hr Kinmansson sökte i ett längre föredrag gendrifva de af utskottet uttalade principer och särskildt påpekade han det ohållbara i tillämpningen af utskottets förslag att sådana mål, som äro af både judiciel och administrativ natur, må likaledes behandlas af allmän domstol, emedan talaren ansåg det alltför ofta möta svårigheter att uppdraga gränsen mellan denna målens olika natur. Äfvenså ogillade talaren den af utskottet föreslagna departementalstyrelsen särskildt med afseende på den medelsförvaltning, som derigenom öfverlemnades åt statsråden, och ansåg detta förslag stridande mot grundlagens både bokstaf och anda. Talaren yrkade derföre afslag å utlåtandet och bifall till den nyssberörda reservationen. Hr Staaff instämde med föregående talare, men anmärkte särskildt hurusom utskottet prunkade med titeln ,, för åstadkommande af besparingar etc., ehuru den af utskottet föreslagna omorganisation, enligt talarens åsigt, deremot skulle leda till drygare utgifter för staten. Detta sistnämnda argument ansågs af hr C. A. Larsson endast hafva framkommit såsom. ett skrämskott för de enfaldiga, men talaren hoppades att kammarens ledamöter icke skulle låta sig skrämmas deraf, utan, då nu ett verkligt förslag till förenkling i administrationen och således besparing i utgifterna derför framkommit, så enhälligt som möjligt bifalla detsamma. Hr Björck hade ett längre anförande i ämnet, dervid han sökte dels vederlägga de mot utskottets förslag framkastade anmärkningarna, dels närmare utveckla motiverna för detta förslag. Motionen egde sin grund i försöket efter 1509 års regementsförändring att åtskilja domsrätt och förvaltning, samt att åstadkomma förenkling i den sednare, Talaren påpekade det olämpliga i att regeringen icke allenast stiftade utan äfven tillämpade lagar, hvaraf följde att lagen icke tillämpades efter dess bud, utan efter olika förhållanden och omständigheter, hvilket åter föranledde att man ofta befann sig i ett verkligt kaos vid försöket att veta hvad som var lag. Talaren var af den åsigt, att, med de centrala embetsverkens upphörande såsom mellaninstanser, byråkratiens bälverk skulle sammanstörta och på samma gång åstadkommas en inskränkning med 40 procent i de behöfliga tjenstemännens antal. Beträffande första kammarens beslut i frågan, hvilket utgjort bifall till reservationen, ansåg motionären och andra talare, hvilka försvarade utskottets förslag, det vara vida bättre om nu, genom en skiljaktighet mellan kamrarnes beslut, någon skrifvelse till regeringen icke skulle komma till stånd vid denna riksdag, än att kammaren skulle genom en anslutning till reservanternas förslag, underlåta att yttra sig för den vigtiga grundsats, som vore uttalad i utskottets förslag och med afseende å hvilken det skilde sig från reservanternas. Talaren hyste nemligen den förhoppning, att afståndet mellan regeringen och representationen numera cke vore så stort, att icke regeringen skulle fäta tillbörligt afseende på de åsigter, som inom kamrarne göra sig gällande, äfven om formliga ramställningar icke komme till stånd. Statsrådet Bredberg yttrade sig äfven i frågan, förnämligast våpekande att regeringen redan länge hade versat i den af utskottet angifna riktningen samt utt många administrativa mål blifvit öfverflyttade vå domaren; men talaren fästade jemväl uppnärksamheten derå, att det funnes andra mål, warå lagen ej helt och hållet kunde tillämpas, stan att möjligen göra den högsta rätt till den ;ögsta orätt. Friberre v. Schultzenheim talade ör bifall till utlätandet. Frih. Gripenstedt delog jemväl i öfverläggningen, förordande ett benedlingsförslag, som icke, i likhet med reservanernas, helt och hållet undanskjöt frågan om de entrala embetsverkens förening med statsdeparementen, men icke heller uttalade sig så bestämdt ör en sådan åtgärd som utskottets förslag, utan fsåg en hemställan, att K. M:t måtte taga äfven enna del af frågan i öfvervägande. Sedan äfven r Sjöberg i ett sakrikt föredrag uttalat sig för tskottets hemställan, skreds till votering, dervid amma hemställan blef med 125 röster mot 18 odkänd. Utan anmärkningsvärd diskussion biföllos fölunde statsutskottets utlåtanden nemligen n:o 92, ed hemställan om anvisande å riksgäldskontoret f 215,849 rdr 23 öre såsom ersättning för sådana f statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, för vilka statsanslag ej blifvit beviljade, n:o 95 och 5 angående aflöningen för riksdagens tjenstemän ch vaktbetjente och gratifikation åt stadskommisrien Bruno Johansson, n:o 98 med hemställan ls om afslag å hr Östmans motion angående nedttning af embetsoch tjenstemäns löner, dels om 1 anhållan till K. M:t att låta undersöka och utda, om och på hvad sätt det nu med vissa tjenebefattningar förenade aflöningssättet medelst exeditionslösen eller andra sportler skulle till båtid för det allmänna kunna helt och hållet eller 1 någon del afskaffas; samt n:o 101 hvari såsom t sammanjemkningsförslag i anledning af kam-I rnes skiljaktiga beslut i fråga om indragning af! mtliga civila boställen hemställes om en anhåln till K. M:t att låta tillse, huruvida nämnda ställen må i den mån sådant författningsenligt m ega rum, till statsverket indragas samt att K.) :t efter vederbörandes hörande måtte föreslå riksgen de vilkor och bestämmelser, som i samman: ig med indragningen lämpligen böra iakttagas. Någon öfverläggning uppstod deremot i fråga l n samma utskotts utlåtande n:o 102, hvari dels!s styrkes bifall till K. M:ts proposition om anvi-: nde af 25,000 rdr till ombyggande af det s. k. : idderstolpeska huset utöfver det belopp af 82,500 r, som K. M:t vore sinnad att ur handels-ochJ8 fartsfonden anvisa till samma egendoms ombyg-JI nde och inredning till lokal åt telegrafsryrelsen ss ed Stockholms telegrafstation, krigshofrätten och l I 8 8 a ogsstyrelsen, eller, om detta ej bifalles, egendoens försäljning, dels föreslå en skrifvelse med anlan, det K. M:t, efter det beslut fattats i frågor, hvilkas utgång omförmälda egendoms använnde kan vara beroende, täcktes ånyo till riksgen aflåta framställning angående lämpligaste tet för egendomens framtida disposition. Förjningen af ifrågavarande egendom förordades af r grefve Posse och Jöns Pährsson, hvilka trodde ff. ymme kunna beredas åt ofvan omförmälda emtsverk i öfriga staten tillhöriga embetslokaler. jligheten af en sådan anordning bestreds af f tsrädet frih. af Ugglas, hvilken framhöll, att år