samhällslif samt uti en framtid skall visa hvilket stort och välsignelserikt inflytande den medfört för det uppvexande slägtet, nemligen stadens Söndagsskolor Dessa ha tagit till sin uppgift att om! Söndagseftermiddagarne samla de minderåriga barnen itrån skiljda trakter och handleda dem på religionens väg. En kort historik om desammas uppkomst och utveckling härstädes torde vara på sin plats. — År 1846 öppnades af fröken Fryxell uti Brödraförsamlingens sal den första skolan af ifrågavarande slag. Den fortgick med ett jemförelsevis mindre antal barn tills år 1859, då Söndagsskolerörelsen på en gång tog en törvånande fart, härledande sig egentligen ifrån att denna bana började beträdas uti England, der qvinliga medlemmar uti de större familjerna intresserade sig härför och inrättade dylika skolor för tusentals barn. Resultaterna harutaf började allt mer att visa sig, och Sondagsskolorna blefvo snart en ovilkorlig nödvändighet i hvarje staa. Att en dylik rörelse skulle vinna efterföljd hos oss var helt naturligt; den fann kraftig anklang hos de damer inom våra bildade klasser, som hafva sinne för lifvets allvar och högre pligter, och genom det stora deltagande, som de sålunda visade, gjordes det möjligt att Söndagsskolorna kunde upptaga och undervisa flera hundra barn. Ifrån nämnda tid och till närvarande ha skolorna varit i jemn utveckling och räkna nu omkring 1,200 barn med ett lärareantal af öffer 130, hvarutaf ett hundratal utgöres af fruntimmer, tillhörande våra lyckligt lottade familjer. För att se en Söndagsskola i verksamhet, styra vi kosan till Bloms stora sal, som under loppet af flera år af den välvillige egaren blifvit upplåten för sagde ändamål. Vi inträda och se uti mindre afdelningar eller klasser ordnade barn, som tillhöra olika samhällsklasser, grupperade omkring en lärarinna, som på ett vänligt och bjertligt sätt handleder de unga och förhör dem deras lexor. Undervisningen börjar med bön och psalmsång samt afslutas med afsjungandet af en del andeliga sånger, som utgifvits särskildt för Söndagsskolornas behof och afse att medelst sångens kraft bibringa barnasinnet religiös stämning. När man nu ser huru barnaskaran uppmärksamt lyssnar till lärarinnornas enkla framställningar, och förnimmer det förtroliga sätt, hvarpå de förstå att närma de små till sig, kan man ej annat än innerligt tillfredsställd lemna denna samling. Slutligen afsjungas ännu några sånger och skolans förestånderska håller en kort och lättfattlig förklaring, hvarefter hon nedkallar Guds välsignelse öfver såväl lärarinnorna som de små, hvilka derefter aflägsna sig. Dylika skolor finnas nu uti staden och förstäderna, och det stora antal barn, som såluada undanryckes ett sysslolöst gatulif för att bibringas denna undervisning, är i sin mån en borFäl för det uppväxande slagtets moraliska förädling. Företaga vi på eftermiddagen en promenad uti allterna och omgifningarne, se vi derstädes helt andra bilder än vi förut der skådat. Nu är det arbetets representanter, som njuta af hvilodagens frid. Vi kunna ej underläta att göra den reflexionen, att de talrika skarorna både genom sitt skick och sitt flärdlösa utseende göra vår stad heder. Vår stads söndags ysionomi har på sednaste tiden blifvit mycket forändrad och detta till sin fördel. En af orsakerna härtill är utan tvifvel arbetareföreningen. Denna förenings sällskapssammankomster innebära gryningen till ett bättre användande af hvilodagen än tillförene. — I sammanhang härmed törtjenar äfven att beaktas det initiativ, som nu tagits af Göteborgs skarpskyttemusikkår, att medelst billiga konserters anordnande låta den stora allmänheten få del utaf konstens förädlande inflytande. Att dessa tilställningar varit och skola blitva besökta, är ej att betvifla. Om man fortgår på den nu beträdda banan att börja förädligsarbetet redan uti de tidigaste barnaåren, och sinnet för det goda och rätta sedermera näres och underhålles genom de tillfällen till konstnjutningar samt nyttiga och lärorika tidsfördrif, som här finnas, så ligger häruti en stark sporre till bekämpande af det onda, som åstadkommits genom bränvinsutskänkningen om Sönoch helgdagarne. Hvad man under åratal ej vunnit genom lagstiftningen, hvad man endast otullkomligt kunnat åstadkomma genom nykterhetssällskaper och namnteckningar å listor — det skall ernås genom dessa medel, som väcka sjelfaktningen och stärka den egna viljan mot frestelsen och förderlvet. Härutinnan är redan mycket vunnet, och söndagssuperiet är numera en obetydlighet emot hvad det förr varit; dess absoluta upphörande skall blifva en följd af befolkningens egen inre öfvertygelse M. R. om behofvet af denna reform.