tillfällen alltid brukar ske, omedelbart efter öppnandet i extrablad utbjudet på gatorna. Denna likgiltighet härleder sig dock ingalunda deraf, att befolkningen i Tysklands hufvudstad glömt den tyska enhetsiden; icke deraf, att Berlin ej förstår uppskatta äran att se Tysklands folkrepresentanter inom sina murar; ej heller af en fiendtlig stämning mot de sydtyska deputerade, hvilka, 87 till antalet, till det stora flertalet blifvit hitsända af ursinnigt hat mot Preussen. Nej, det är medvetandet om ofullkomligheten i denna parlamentsinrättning; det är ett slags blygsel öfver, att denna församling endast har att representera tyska folkets lägre materiella, icke äfven dess högsta politiska intressen; det är det djupa missnöjet med den eländiga Pragerfreden, som gifvit utlandet en skenbar rättighet att vaka öfver, att i tullförbundsparlamentet ej möjligen Nordoch Sydtyskland äfven räcka hvarandra högra handen till politisk öfverenskommelse, sedan venstra händerna! lagts i hvarandra för befrämjande af den materiella välfärden; det är bristen på förtroende till en institution, som väsentligen endast är bestämd till att bevilja regeringen penningemedel, utan att kunna utöfva någon kontroll öfver desammas användande; det är den praktiska nykterheten, som tillbakahåller entusiasmen öfver ! den i alla händelser betydelsefulla tilldragelsen. Om — hvilket visserligen ej står att vänta — parlamentet kunde rycka upp sig till en stor politisk handling, så skulle Berlin genljuda af jubel. Icke så kyligt, som af Berlins befolkning, ha de sydtyska deputerade blifvit välkomnade af konungen. Det af er redan kända, i varma ordalag affattade trontalet, som hänvände sig direkte till sydtyskarnes patriotism, framsades af konungen med den honom egna värdiga och tillvinnande betoning. Dagen derpå samlades det samfälda tullförbunds-parlamentet ånyo i slottet, med konungen till värd. Huruvida dylika stora kungliga tillfällighetsmiddagar tillfredsställa äfven den finaste gourmands gom, är mera än tvifvelaktigt. Men konungen är en mycket älskvärd värd, och drottningen förstår tillochmed att öfverträffa honom härutinnan. Den förre eröfrar genom den ofta hjertliga tonen i sitt samtal, den sednare genom konsten af en snillrik, skarhtj pointerad och liberaliserande konversation. Härtill kommer, att hofbetjeningen är anbefalld att ej spara på champagnen med äkta märke. Den själaförenande drycken utgjutes i lika strömmar för rättfärdiga och orättfärdiga, för demokrater och aristokrater, för ,,Preussenfresser och preussiska hjeltar. Kort sagdt, vid sådana kungliga middagar råder den angenämaste temperatur. Det kan ej slå telt, att den inverkar välgörande äfven på den mest inbitne Wärtembergares sinnesstämning. Rörande förloppet af den ifrågavarande parlamentariska dinern cirkulera de gynnsammaste rykten. Konungen hade utbragt en kort skål för det började ennetsverkets framgång och dermed gifvit sl signalen till politiska samtal, hvilka i en dylik omgifning alltid lemna ett annat resultat än de på talaretribunen. Verkan gjorde sig gällande äfven vid kuren ester dinern. Så erhöll en deputerad, från Hessen på andra sidan Main, på den anmärkning, att hans födelsestad Offenbach kände behof af att införlifvas i nordtyska för-. bundet, icke utan betydelse det efter Göthe formulerade svarets , Ni har lugnt uttalat ett stort ord! Detta var ,icke det enda yttrande, hvarigenom konungen antydde hvad han tänker om den tråkiga Mainlinien. Emellertid ha nu inom deputeradekammarens parlamentariska arena, der tullparlamentet har sina möten, sinnena redan häftigt drabbat tillsamman. Vid valpröfningarne måste alla de spökhistorier, som uppförts vid valen i Sydtyskland, komma på tal. Den svåraste förebråelsen träffade värtembergska regeringen, som i en högst trångbröstad uppfattning af den föreskrifna allmänna rösträtten uteslutit tusentals berättigade från utöfvandet af valrätte? — och Wärtemberg är frihetens förlofvade land! Den unge wärtembergske premierministern, deputeraden von Varnbiler, råkade tillfölje häraf med den slagfärdige, skarpsinnige Lasker, en bekant judisk deputerad från Berlin, i en ordstrid, som gat det häftigaste uttryck åt antagonismen mellan Nordoch Sydtyskland. Må så vara! Striderna måste utkämpas innan man kan hoppas på ett resultat; det är så gammal god tysk sed! I nordtyska förbundets parlament gå sakerna ej alldeles så, som man skulle kunna önska. Man hade gifvit oss utsigt till en alln?än handtverksordning, som skulle hvila på principen af den vidsträcktaste näringsfrihet. Detta har ej gått i fullbordan. Den moderna lagstiftningen skulle göra sig förtjent af folken, om den inskränkte sig till att afskaffa lagar. Den fordna mångsysslande tiden har efterlemnat åt oss mycket för mycket lagar, Lagstiftningen måste förenklas; endast så kan man komma till ett drägligt tillstånd af frihet. Utgår man från denna synpunkt, så måste det redan från början tramkalla betänkligheter, att en handtverksförordning, som skall förskaffa yrkena den friaste rörelse, framlägges i den digra formen ens trontalet blef, såsom eljest vid — — — —ö KR SE ———————— k F:g9.— —ä—— —— AD— tt AM — ke ph ret ov FH Ft kt oc — — — — — — — ——— — HR vm br Petr SS — — — — — — — — ——— dq — F— t——— — — —CU c — — — C —— — — 2—— —