a tUA441H NI 11I69 0171 D11107 0Ch el —C111— brabusken (Pinus Pumila): ehuru han härtill måst från flera håll snart sagdt tigga sig till att tillsammans få ihop omkring 500 frön. Emellertid har man nu den förhoppning att få en början lagd till det för en framtid matnyttiga trädets införande inom dessa trakter. pa — Litteratur. Förslag till reformer i svenska lagstiftningen rörande qvinnan, af Alexander Nilsson, v. häradshöfding. Stockholm. Ebeling Comp. 1867. I denna lilla broschyrs inledning uttalar förf. sig mot ,öfveransträngande undervisningsmetoder och mindre nyttiga läroämnen i skolorna och yrkar i synnerhet på afskaffandet utaf ,, undervisningen i handarbeten d. v. s. att fabricera rökmössor, börsar, lampbrickor, kuddar, pallar, penntorkare m. m. dylikt värdelöst kram, som nu uti flickpensjonerna upptager så mycken tid och förderfvar så många flickors ögon och bröstk. Han önskar deremot, att uppfostringsväsendet måtte blifva rent praktiskt och företrädesvis afse verksamheten — inom hemmet, gissar väl läsaren? — nej, på industriens och handelns område, medan ett ,fåtal qvinnor bildas för att bli lärarinnor och läkarinnor och ,ett mycket ringa antal dylika erhåller en uppfostran beräknad för inträdet på embetsmannabanan. Dessa åsigter grunda sig på den statistiskai akttagelsen, patt ungefär 330,000 qvinnor här i landet aldrig kunna hoppas att få njuta af äktenskapets sällhet. Hvad angår sjelfva reformerna i svenska lagstiftningen, som förf. föreslår, så utgöras de af qvinnans myndighetsblifvande vid 21 års ålder i likhet med mannen, gittomannarättens afskaffande, upphäfvandet af allt hvad lagen stadgar om trolosning och fästning äfvensom af påbudet för kontrahenter, som stå i vissa skyldskapsförhållanden till hvarandra, att begära konungens samtycke till äktenskap, medgifvandet af rättighet till civiläktenskap för alla svenska män och qvinnor, kontrahenterna må bekänna sig till samma religion eller icke, samt dels förenkling och dels upphäfvande af de många formaliteter, som äro stadgade i fräga om äktenskapsskillnad. Vidare föreslås, att allt hvad lagen innehåller om morgengåfva måtte upphäfvas, och slutligen yrkar förf. att legostadgan måtte ändras i så måtto, att tjensttiden i stället för att vara år eller halft år blefve månad. Förf. har ganska knapphändigt motiverat sina förslager, hvilket i flera fall är förklarligt nog, då näppeligen någon argumentation för ändamålsenligheten tarfvas. Så är absurditeten at giftomannarättens fortfarande så tydligt ådagalard, att man ej gerna kan antaga att den skall uthärda ännu en stormlöpning vid riksdagen. Hvad angår qvinnans myndigblifvande vid 21 års ålder, så skall det helt visst snart nog vinna lagens sanktion, då det är en uppenbar orimlighet, att hon, hvars förståndsgåfvor mogna tidigare än mannens, och som icke är utsatt för samma frestelser att på vilda ungdomsnöjen och utsväfningar förslösa sin förmögenhet ej skall råda öfver densamma och sina handlingar lika tidigt som han. Uti flera andra kulturstater är också qvinnan myndig vid tjugoett års ålder, och dåf icke någon olägenhet derat försports, är det ej sannolikt, att i vårt kära men kalla fosterland, der unga qvinnor i allmänhet visat prof på ganska nyktert förstånd och förmåga att sköta sina egna angelägenheter, denna reform skulle visa sigj olämplig. Hvad angår förslagen om afskaffande af påbnden rörande fästning och morgongåfva, så afse de blott — om vi så tå uttrycka oss — begrafningen af redan faktiskt döda stadganden, och reformerna blefve af rent formell natur, då de komme att bestå i lagbokens rensande från paragrafer, som stå der och skräpak, utan att någonsin tillämpas. Pligten att begära konungens samtycke till äktenskap för kontrahenter, som äro beslägtade är en uppenbar orimlighet, ty det gifves icke något tänkbart skäl, hvarför konungen i det ena fallet skulle äga mera anledning att neka sitt bifall än i det andra, och följaktligen borde väl antingen de ifrågavarande äktenskapen vara absolut förbjudna eller ovilkorligen tillåtna. Hvad återigen förslaget om civiläktenskapet angår, så hade det väl tarfvat en motivering, men märkligt nog har det ej erhållit den allraringaste tillstymmelse dertill; i stället har förf. beledsagat det med citatet af lagutskottets afstyrkande utlåtande med anledning af hr Hiertas motion i denna syftning, och det utan att med ett enda ord söka visa svagheten af detta utskotts argumenter. CAV I ännu större behof af motivering än förslaget om civiläktenskapets ovilkorliga medgifvande, är obestridligen det om dels förenklingen, dels upphäfvandet af ,,de många formaliteter, hvilka nu äro stadgade i fråga om äktenskapsskillnad. Men förf. inskränker sig till att yttra: ty hvartill tjenar det väl, att lagstiftaren bemödar sig om att mot deras vilja qvarhälla i äktenskap med hvarandra de makar, hos hvilka den ömsesidiga aktningen och kärleken försvunnit? Något godt uträttas troligen ej dermed? Att på denna lösa fras vilja grunda ett så utomordentligt vig