Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1868, sida 1

.—— ——7 den största boningen, hvilken jag ansäg vara höfdingens, och min jernring gjorde underverk. En gammal som rörde i askan, uppsteg vörnadsfullt och skyndade efter höfdingen, hvilken snart anlände, omgifven af några och tjugo barn. Ringen gick ur hand i hand med alla tecken af den djupaste vördnad; man satte mig på hedersplatsen, och under åtta dagar ville mina värdar ej tillåta mig att fortsätta min vandring. Man täflade om att smeka Cecile. Jag berättade för de goda palenquerna om korallormens bett och förklarade på hvad sätt jag hade sökt utdraga det förfärliga giftet, Stammens trollkarl ville nödvändigt, tvätta såret; men jag satte mig åeremot, och han måste inskränka sin bellandling till några växtextrakter, som verkade mycket välgörande på barnet. Vi kände oss båda kraftfulla och uthvilade, och jag meddelade mina värdar mitt beslut att fortsätta min väg. Detta väckte en allmän häpnad. Höfdingen ville nödvändigt behålla mig qvar. Han erbjöd mig ej, likt Donishöfdingen, att dela sin makt; bättre än så! Jag tror att han ville ha upprest ett tempel åt mig och låta sina undersåter tillbedja mig. Jag afslog gudomligheten, likasom jag hade afslagit kungavärdigheten. Då man såg att hvarken värdigheter eller böner kunde hålla mig qvar, gaf höfdingen mig en ledsagare och följde mig ända till gränsen. Der kysste han min hand och gjorde med sitt pekfinger vissa mystiska tecken på sina tinningar, hvilket allt jag försökte att eftergöra på bästa sätt. Mot slutet af min sjette dagsmarsch