Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1868, sida 1

XXX. Krabbspindeln. Jag renade såret från blodet och varseblef endast ett litet, föga djupt hål, likt det som en grof törntagg skulle hafva åstadkommit, ifall hon lagt sig deremot. Jag sökte fåfängt omkring hennes läger efter något törne, men vid heraes fötter sprattlade en mask, Ungefär ett par tum lång, och af en otäck röd färg. Jag krossade honom under min stöfvelklack. Det var korallormen! Jag tog den lilla i ming armar, och som det enda möjliga medlet tryckte jag såret till mina läppar och sög, till dess jag var nära att förlora andan. Jag upprepade detta flera gånger och iakttog att spotta ut det slem jag utdrog genom denna sugning. Svullnaden, som redan omgaf sårets kanter, minskades synbarligen och smärtan lindrades. Jag insvepte den skadade kinden i min halsduk och skyddade, så vidt möjligt, den skadade delen mot luftens inverkan. Efter två timmars vandring såg jag eldarne från en indianby. Jag var hos Palenquerna, Jag begaf mig utan tvekan fram till