Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1868, sida 1

Det var en familj alligatorer, som tog sin aftonpromenad. Lukten af steken hade lockat dem till oss, och jag såg tydligt i deras runda, stirrande ögon, att de ämnade göra bekantskapen så intim som möjligt, utan någon slags presentation, Jag tog hastigt barnet och steken samt sprang inåt skogen, för att vilseleda mina båda gäster, hvilka ej skulle hafva förlorat mig ur sigte i träsket. Der äro de hemmastadda och förflytta sig rakt framåt ganska snabbt med sina pansarklädda tassar. I skogen skyddades vi genom ett ogenomträngligt nät af lianer och slingerväxter, men vi voro äfven fullkomligt insnärjda deruti. De båda makarne gjorde oss den äran att följa oss ett godt stycke; jag hörde rasslandet af deras fjäll mot de torra grenarne. Efter en sserdedels timma afstodo de från sin artighet, — till min stora lättnad. Promenaden var svår och obehaglig, men jag måste gå framåt och uppsöka ett skydd, der vi kunde tillbringa natten. Detta fordrade både tid och möda. Slutligen upptäckte jag en torr och mjuk gräsmatta mellan ett par klippor, som någorlunda skyddade oss mot vinden. Jag nedbäddade barnet så varmt som möjligt i en fördjupning; men jag afstod från att upptända eld, emedan jag erinrade mig alligatorernas besök. Ljusskenet framlockar krypdjur och insekter. Vi voro båda fullkomligt öfverväldigade af trötthet; den lilla sof redan. Jag utsträckte mig bredvid henne och följde snart hennes exempel. Hvilken förfärlig natt! En kall vind genomkylde oss och gjorde vår sömn orolig, nästan konvulsivisk. Jag