Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1868, sida 1

sade ur sitt näsbrosk en jernring, som han räckte mig. Jag hade läst åtskilliga resebeskrifningar, och jag fruktade ett ögonblick att etiketten skulle tvinga äfven mig, att sätta denna kungliga gåfva i min näsa. Men jag slapp undan med oron; han satte sin ring på mitt finger och sade: — Cirkeln skyddar! Jag förstod att han gaf mig en talisman mot farliga möten och en rekommendation till cheferna för de olika stammar jag skulle påträffa. Jag anträdde min vandring tidigt en herrlig morgon och följdes af negerbyns alla innevånare — män och qvinnor — ända till början af en ofantlig slätt. Qvinnorna gjorde tecken på min och min dotters panna; höfdingen visade hvilken riktning jag borde taga, och jag aflägsnade mig, utan att se mig om. Jag kände mig verkligen rörd, men jag hade ej någon tid att egna åt känsloutbrott. Under åtta dagar gick jag oupphörligt framåt och stannade endast fyra eller fem timmar hvarje natt, för att unna någon hvila åt barnet, hvilket dock redan hade vant sig att sofva på min rygg. Landskapet bestod af kärr och sandhedar, hvilka aldrig tycktes vilja taga slut, Brist på frukter, rötter och fåglar, följaktligen inga ägg åt min Cecile. Lyckligtvis funnos sköldpaddor i öfverflöd, och lilla Cecile försmådde ej stekt sköldpadda. En eftermiddag erfor jag en egendomlig fasa; jag förlorade mitt minne bland dessa sandöknar, der ingen växtlighet fanns, som kunde tjena till att erinra om en händelse, en hågkomst. För att ej för