Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 maj 1868, sida 3

(Från Jönköping.) Vald och sjelfmord. I Jönköpingsbladet för i Lördags. läses: Polisen fick i Thorsdags middag sigte på en karl af högst misstänkt utseende, och som han dessutom innehade en fruntimmerskappa, den han hos en person utbjöd till salu, anmodades han att medfölja till polisvaktkontoret. Till svar härpå framdrog han en knif, och då polisbetjenten samt den till hvilken kappan utbjöds i anledning härat skyndande ur rummet för att skaffa hjelp, kastade sig karlen öfven en tredje i rummet qvarvarande person vid namn Lax, och, sannolikt i den tro, att L. var i komplott med polisen, tillfogade denne nägra förfärliga knifhugg; ett sår sträckte sig från bakre delen af venstra örat fram till hakspetsen; ett sår från hufvudets midt fram till näsbenet; ett hugg hade på längden klufvit högra örat och slutligen var venstra öfverarmen afskuren. Tillskyndande folk lyckades hindra bofven från att mörda L.; men en biträdande murare Gran fick dervid ett knifhugg, som nästan afskar venstra handleden och pulsådern samt tumsenan. Då man omsider öfvermannat missdådaren och fört honom till poliskontoret, befanns det vara en brottsling af värsta slag vid namn Edmark, samt för helt kort tid sedan utsläppt från Carlsborgs fästning, der han suttit straffad för andra resan stöld. Vid visitation befanns han innehafva alla de för en routinerad inbrottstjuf erforderliga instrumenter: dyrkar, falska nycklar, borr, mejslar och dylikt, allt ytterst väl och med största omsorg gjordt, samt antagligen fabriceradt på Carlsborg. Slutligen innehade han en annontationsbok, der han till minnes åt sig upptecknat flere personer i Göteborg, hvilkas bostäder han utsett till experimentalfält tör sin verksamhet. Äfven ett par personer i Jönköping funnos antecknade för tillämnade besök. Efter visitationen inspärrades bofven uti rådhusfinkan, enär han var så vildsint, att man midt på dagen, som det var, icke kunde transportera honom till cellfängelset; men då en stund förflutit befanns han hafva gjort både sig och menskligheten en stor tjenst, ty med en ur en madrass afsliten trasa hade han hängt sig på dörrgångjernet och var — död. Huruvida den huggna Laxen dör af sina sår är ej afgjordt, men äfven hans meritlista är just ej sådan, att samhället hade skäl att beklaga en slik utgång.