Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 maj 1868, sida 2

0000 7 8 ( FFP 174. I. E ALYL: Göteborg den 5 Maj. Staden och Länet. Stadsfullmäktigvalet i dag utföll så, att hr rektor C. F. Winkrans med 12,624 röster, afgifna af 48 röstande, blef utsedd till Stadsfullmäktig. För öfrigt erhöllo: hrr lektor F. T. Blomstrand 3,857 röster af 41, klockaren O. Wikander 20 röster af 1, samt sjökaptenen B. Ohlsson 5 röster af 1 röstande. — Offentliga Föreläsningarne. Hr docenten Uellstenius började i går, inför en ganska talrik samling åhörare och åhörarinnor, sina föreläsningar öfver Göteborgs historia. . . Efter en inledning, uti hvilken tal:n i första rummet framhöll vigten och betydelsen af de offentliga föreläsningarne, ,,en af den aldranyaste tidens vackraste och för framtiden mest lofvande uppfinningar, samt derefter tillade några ord om de förbindelser, i hvilka han sedan fordna tider ansåg sig stå till Göteborgs samhälle, hvadan det ej kunde förtänkas honom, att han, alltsedan den tanken första gången hos honom upprann att äfven i sin mån .draga ett strå till stacken, alltid med serskild förkärlek tänkt sig fädernestaden såsom platsen för sitt första törsök i denna riktning, öfvergick talm till ämnet för sin första föreläsning: Göteborgs grundläggning, anordnandet af dess förvaltning och stadens första öden. Vid den tid, hvarom här är fråga, egde Sverge vid Vesterhafvet intet annat område än den smala landsträckan vid och närmast omkring Göta Elfs utlopp, hvilket lilla område dock, i anseende till dess förmånliga läge, blef anledning till häftiga strider under århundraden mellan Sverge och Danmark. Deraf alltså ock den vigt, som fästades vid Lödöse i dess olika former. Men den under namn af Gamla Lödöse kända staden visade sig snart, i afseende på läget, lida af en del alltmer kännbara svårigheter, bland hvilka den förnämsta utgjordes af dess aflägsenhet från hafvet. Det var år 1473 den 17 Augusti, som Sten Sture den äldre jemte det i Kalmar församlade rådet utfardade privilegier för en ny stadsanläggning, hvilken redan under Carl Knutssons tid varit ifrågasatt. Den skulle, enligt den ursprungliga planen, anläggas på Holmen utanför Säfveåns mynning och benämnas Götaholm. Emellertid beslutade man bibehålla namnet Lödöse, som af gammalt egde god klang i den dåvarande handelsverlden, och den nya anläggningens namn blef således Ny Lödöse. Detta samhälle fick dock aldrig någon synnerlig styrka, och den tanken uppstod snart nog att flytta den nya staden antingen under murarne af det redan då starka fästet Gullberg, eller ännu heldre i skyddet af Elfsborgs kanoner (det gamla Elfsborgs slott, beläget på södra elfstranden vid den plats å Klippan, som nu intages af de Carnegieska etablissementen). Förslaget härom förskrifver sig från konung Gustaf I. Svårigheter mötte dock i Ny-Lödöseboarnes obenägenhet att ötvergifva sina bostäder, och kungen utbrister slutligen i sin ovilja häröfver: ,,Synes oss fördenskull bättre och mera rådeligt vara, (hvar, Gud förbjude, något hårdt påträngde) att I hellre låta sticka elden på de prackors näste, än de skulle blifva fienderna till del. — En flyttning till Elfsborg lärer dock åtminstone delvis blifvit verkställd kort derefter, men under det snart följande 7-årskriget med Danmark gick Elfsborgs stad upp i lågor. Någon helhet och plan i afseende på stadens nyanläggning spårades härefter ej förrän under Carl IX, som den 14 Mars 1603 från Elfsborgs fästning utfärdade privilegier för holländare och andra utländningar att nedsätta sig i en ny stad, som skulle anläggas gent emot Elfsborgs slott på Hisingshemmanet Färjestadens område. Carl IX:s anläggning uppblomstrade hastigt, hufvudsakligen genom de många utländningarnes, enkannerligen holländarnes, inflyttande. Men det holländska Göteborgs herrlighet gick som den kom: Elfsborj intogs af danskarne, Göteborg uppgick i lågor oci dess idoga innebyggare skingrades till kringliggande nejder. Ejter freden i Knäröd återlöstes, oaktadt den af danskarne bestämda A lösesumman, de af dem under kriget eröfrade slotten och städerna. Gustaf II Adolf, som redan är 1613 säges ha uppgjort planen till en ny stadsanläggning vid Göta elf, utsåg på sommaren 1618 från höjden af Otterhällan platsen för den blifvande anläggningen, och den 4 Juni 1621 utfärdades de egentliga privilegierna för den nya staden. Efter en intressant, utförligare redogörelse för denna urkund, som var fördelad i 37 paragrafer, och enligt hvilken förläningarne till staden utgjorde tillsammans nära 150 hemman, oberäknadt 17 qvarnar m. m., öfvergick föreläsaren till en skildring af grundläggningsoch byggnadsarbetet, hvilket företogs efter den af Salvius, fullkomligt efter holländskt mönster, uppgjorda planen, hvilken ej lärer förete synnerliga olikheter från stadens nuvarande planritning. Arbetet var dock svårt, marken vattensjuk, och kanalgräfningarne således tydligen ej ensamt föranledda af ett blindt härmningsbegär, utan snarast en af nöden på