Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 maj 1868, sida 1

Kejsar Teodorus, ,konungars konung af Etiopien. (Forts. fr. n:o 100.) Om något land på jorden är af naturen danadt till att vara tummelplatsen för inbördes fejder, så är det visserligen Abyssinien. Väldiga bergskedjor, mätande sig med Alperna i majestätisk skönhet, genomskära landet, åtskilda af dalgångar med tropiskt yppig vextlighet eller af trånga tjusor, i hvilkas djup strida floder, som näras af snövattnet från höjderna, brusa. Passen, som föra öfver dessa kedjor, äro i hög grad stela och slingra sig ofta milslångt mellan ifrågavarande klippvägzar. Öfver de bördiga högslätter, som möta ögat, när man uppkommit på fjellen, resa sig återigen enstaka fästningslika basaltberg, hvilkas lodräta väggar ofta hafva en höjd af flera hundra fot och ofvanpå hvilka tillräcklig plats finnes för en höfding och hans krigarfölje att inrätta sig beqväma boningar. Förbindelsen mellan dessa och den nedanför liggande högslätten utgöres ofta af en enda brant fotstig, hvars beträdande af objudna gäster den naturliga bergfästningens egare vetat ytterligare försvåra genom murade portar. Källor och brunnar finnas deruppe, och har fästningens egare dertill försett sig med proviant för en längre tid — man har exempel på rebeller, som provianterat slika örnnästen för tio år — så trotsar en sådan med fullkomlig trygghet allt hvad den abyssinska belägringskonsten kan uppbjuda at anfallsmedel. Man kan säga, att det var mot sädane, af trotsande rebeller besatta bergsfistningar som Teodorus ädlare natur och alla de förhoppningar, som vid den voro fästade, slogos i spillror. Hvarhelst de upproriska provins-kungarne af Tigre, Shoa o. s. v. vågade möta honom på öppna fältet, blefvo de slagna; Teodorus tågade öfver blodiga stridsfält från den ena grän