— svar, samt att de voro mer än andra tjenstemän i beröring med allmänheten och derföre mera upptagna at sina åligganden. K. M:t hade emellertid i sina propositioner nttalat den grundtanken, att något nedsätta lönerna för de högre tjenstemännen, men deremot söka förbättra de lägres törmåner, till stöd hvarför talaren anförde åtskilliga exempel. Hvad slutligen beträffade departementscheferne, kunde talaren icke underlåta att uttala förundran deröfver, att utskottet föreslagit nedsättning i deras lönebelopp, då utskottet kort förut icke ens ifrågasatt någon förminskning i de för poststyrelsens departementschefer föreslagna löner, hvilka ock blifvit beviljade att utgå till enahanda belopp, hvartill K. M:t nu föreslagit lönerna åt innehafvarne af enahanda befattningar inom tullverket. Hr Stråle fann väl utskottets förslag innehålla åtskilliga inkonseqvenser, men då det icke vore afsedt att gälla såsom normalstat, utan endast för ett år, ansåg han detsamma för närvarande kunna bifallas, hvarigenom man hade öppet lemnadt att sedan vidtaga de förändringar i staten, hvilka kunde anses nödiga. Hr O. B. Nilsson yrkade bifall till utlåtandet, med tillagg i den här nedan upptagna, under 1:o) mom. c) gjorda hemställan, att deri äfven skulle uttryckas en anhållan, att K. M:t täcktes till nästa riksdag inkomma med I fullständig utredning beträffande de tjenster vid tullverket, hvilka möjligen kunde indragas, samt tillika med förslag till sådan lönereglering, att inga tjenstemän vid nämnda verk komme att åtnjuta högre lön, än deras vederlikar inom andra statens embetsverk. Hr Björck motiverade i ett längre anförande de af utskottet föreslagna nedsättningar, hvilka han ansåg stödja sig på fullt riktiga grunder, med undantag af den itrågaställda minskningen i öfverinspektorernas löner, hvilka han, med afseende på den stora uppbörd och det stora förtroende, som vore förenade med dessa befattningar, ansåg böra utgå med det belopp K. M:t föreslagit. Vidare förordades utskottets förslag af hrr frih. Liljencrantz, Hierta, Key och C. A. Larsson, hvaremot hr Åstrand, frih. Alströmer, hr Hedlund m. fl. yrkade bifall till K. M:ts proposition. Efter votering mellan dessa båda meningar godkändes den förstnämnda med 70 röster mot 58. Likaledes antogs med 47 röster mot 44 hr 0. B. Olssons ofvannämnda tillägg. Utan diskussion godkändes utskottets öfriga hemställanden, hvaribland må nämnas: dels att riksdagen måtte förklara, att när inträffade förändringar i förhållanden påkalla inrättande af nya tullplatser eller förökanden eller förändring af personalen vid en eller annan förutvarande tullplats, arvoden till enahanda belopp, som för motsvarande befattningar finnas i stat uppförda, må under tiden, intill dess förändringen efter riksdagens pröfning hinner att i staten införas, få af tullmedlen utgå till de personer, som erhålla förordnande att dylika nya tjenster bestrida; dels att riksdagen måtte anhålla: 1:o a) att, sedan de bland tullverkets tjenstemän, som sina befattningar eller den dem tillagda uppbördsprovision undfått utan föreläggande att åtnöjas med framdeles skeende annan lönereglering, blifvit hörde, huruvida de på de i nästföljande punkt intagna vilkor vilja ingå på den af riksdagen för år 1869 godkända stat, och sedan utredning skett, huruvida tjenstemännens vid tullverket sportler må kunna till statsverket indragas, Kongl. Maj:t täcktes för nästa riksdag åter framlägga förslag till normalstat för nämnda verk, med de förändringar deruti, som af nedanstående framställningar eller i öfrigt kunna föranledas; b) att Kongl. Maj:t måtte besluta, att, derest intill nästa riksdag ledighet skulle yppas bland departementscheferna, distriktcheferna eller inom generaltullstyrelsens kansli, kammaroch revisionskontor, dessa tjenster må endast på förordnande och tillsvidare tillsättas; och c) att Kongl. Maj:t täcktes förordna, att vid tillsättande af öfriga vid tullverket ledigblifvande tjenstebefattningar tjenstemännen må tillförbindas underkasta sig den lönereglering, som genom antagande af en normalstat för detta verk framdeles kan varda af riksdagen beslutad; dels att riksdagen må besluta, 2:0 a) att den tjensteman, som icke före 1868 års utgång hos generaltullstyrelsen anmält sig vilja ingå på de, beträffande hans innehafvande tjenst i 1859 års stat upptagna bestämmelser, och underkasta sig de nya eller förändrade stadganden, hvilka i fråga om rättighet till pension af statens medel framdeles kunna varda i vederbörlig ordning till allmän efterrättelse meddelade, samt afsäga sig alla anspråk på sportelersättning, om nuvarande sportler skulle komma att upphöra, skall vara pligtig att för framtiden, så länge han förblifver vid samma tjenst, åtnöjas med de löneinkomster och den pensionsrätt, hvartill 1868 års stat föranleder; b) att, derest de förändringar i aflöningssättet, som följa af tillämpningen utaf 1869 års stat, icke för framtiden vinna fastställelse, de tjenstemän, som förklarat sig vilja på berörda stat ingå, må, om de så önska och icke åtnöjas med de löneförmåner, som i den blifvande normalstaten bestämmas, vara berättigade att såväl för 1869 som framgent åtnjuta de löneinkomster och den pensionsrätt, hvartill 1868 års stats föranleder; c) att godkännandet af 1869 års stat icke må anses medföra någon förändring i de vilkor i öfrigt, hvarunder tulltjenstemännen innehafva sina tjenster, eller minskning i rättigheten att dem förflytta vare sig till annan ort eller på pensionsstat, som styrelsen nu tillkommer.