Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1868, sida 2

mien, Jules Favre, har — efter det han tagit sitt inträde i akademien — haft audiens hos kejsaren, till hvilken han, som brukligt är, öfverlemnade sitt inträdestal. Remusat och Prerost-Paradol föreställde honom för kejsaren, hvilken säkerligen icke torde varit serdeles belåten med den coutume, som nödgade honom att mottaga den kanske mest framstående oppositionsmannen i hela lagstiftande församlingen. ENGLAND. Från London skrifves den 27 April: Hvad som under de begge sednaste dagarne satt sinnena i lifligare rörelse än vanligt, har kommit från Australien och Atrika. I Lördags underrättelsen om mordförsöket på prins Alfred, i går underrättelsen om Magdalas stormning, Jheodors död och den engelska kårens i Abyssinien återmarsch. Huru underligt det än låter, är det likväl sannt, att den första af dessa underrättelser väckte lika stort, om icke större deltagande än den andra. Skälet härtill ligger icke endast uti folkets lojala känslor och den allmänna popularitet, åt hvilken den unge älskvärde fursten med rätta har att glädja sig, utan äfven i de farhågor, som det feniska oväsendet ånyo väckt. Bäfrande frågar man sig med hvilka medel man skall kunna öfvervinna en hemlig sammansvärjning, hvars medlemmar finnas i alla delar af verlden, och som än i Canada, än i Australien utöfvar lönnmord. Knappast lärer det väl kunna alla någon förnuftig menniska in att förmoda, det någon centralmyndighet i det hemliga förbundet uppdragit åt OFureli detta attentat. Men desto förskräckligare är tanken, att fanatismen gått så långt, att en fenier ansett sig böra mörda en ung prins, som aldrig blandat sig i poliiken och som icke på Irlands öden utöfrat större inflytande än en prins af huset Bourbon. I en annan korrespondens från London af den 29 April heter det: På grund af ett officielt meddelande vinner mordförsöket mot prins Alfred en betänklig betydelse. Sednare depescher från earl Belmore, guvernör i Nya Södra Wales, till hertigen at Buckingham jantyda, att mordanslaget mot hertigen af Edinburg utgått från sammansvurna i England. Det berättas att OTFarell genom lottning blifvit vald att utföra brottet; att meningen först var att skjuta prinsen vid hans landstigning i Australien, men att detta icke då kunde ske, enär det var fara värdt, att äfven andra skulle träffas af skottet. Regeringen i Nya Södra Wales har utsatt en belöning af 1,000 pd st. för upptäckande af OFarells medbrottslingar, och en vigtigare arrestering har redan skett i Victoria.