Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1868, sida 1

tagna länen anslagna behösde des icke anlita. — Talm ville icke gå längre än att förorda man såleemellertid bifall till oo Kongl. Maj:ts proposition, eller 4,650,000 rdr för år 1869. Sedan äfven statsrådet Lagerstråle närmare redogjort för motiverna till den kongliga propositionen, fann man, att opinionen öfvergått till detta förslag, äfven hos dem, som påyrkat det högre anslaget, särdeles som underrättelse ingått, att första kammaren stannat vid 3,090,000 rdr, och ville man då icke sträcka sina anspråk för högt. — Hrr C. Ifvarsson och Jöns Pehrsson talade för utskottets förslag, hvaremot andra talare, såsom Olof Olsson i Olebyn och Nils Andersson i Bätvik, yttrade sig för det större beloppet. Så uppträdde vice talmannen hr Mannerskante och förordade Kongl. Maj:ts proposition, dock med det tillägg, att 1 million af 1869 års anslag skulle redan under detta år ställas till K. M:ts förfo, lgande, och var det nu tydligt, att alla, som ifrade för arbetenas skyndsamma bedrifvande, skulle ansluta sig till denna mening. Häraf hade också hr Björck en förkänning, då han nu uppträdde att bekämpa de extravaganser, hvartill, enligt hans åsigt, kammaren var på väg att hängitva sig. Hr Björck sökte då visa, att all den finansiella förlägenhet, hvari vi råkat, var vållad af-,framrusandet med jernvägsbyggandet, till följd af den dermed förenade utländska skuldsättningen, stegrade arpetslöner, ökad konsumtion, uppdrifna egendomsvärden, m. m. Ett sortsättande i den skala, hvarför den nu rådande stämningen tycktes vara benägen, af våra jernvägsbyggnader skulle framkalla ännu en gång sämma söljder, och deraf skulle följa en ny krig. Man hade talat om behälhningarne å våra jernvägar, men föga eller intet deraf hade likväl influtit i statskassan, soch det vore väl der de bordt visa sig. — Tal:n påyrkade alltså på det varmaste Å Å ö bifall till utskottets förslag. — Frib. Liljencrants kompletterade denna skildring med att erinra om skatternas förökning m. m., anmärkande, att de herrligheter, som man för 10 å 12 år sedan förespeglade sig och andra af jernvägarne, icke motsvarats af verkligheten. Hr Hedlund sökte gendrifva de föregående talarnes pessimistiska uppfattning, visande med åtskilliga siffror, att landets produktion, under det sista årtiondet, befunnit sig i en betydlig och stadig tillväxt. Så hade värdet af landets varuexport stigit från 66 millioner år 1857 till 106 millioner 1866, eller med 40 millioner. Men om dessa siffror äro osäkra, så råder dock intet tvifvel om den siffran, att de med last från Sverge utgångna I fartyg stigit från 240,000 läster år 1857 till 450,000 läster år 1866. Långt ifrån att sjernvägsbyggandet och den utländska skuldssättningen vållat vårt finansiella bryderi, hade vi dem att tacka för, att vårt land suthärdat följderna af de svåra kriserna Im. m., lättare än kanske något annat land i Europa. Blefve följderna af arbetenas påskyndande, att våra egendomsoch sdagsverkspriser åter stiga, så vore det en stor lycka, och att en ny kris skulle åter Iderpå följa, låge ej i dessa omständighesters natur. — Det vore väl bättre att i år öka de nyttiga arbetenas bedrifvande med 1 million, än att låta hopar af dugliga arbetare lida nöd. — Taln förfäkstade slutligen den åsigten, att jernvägarne öfverstigit, men ej besvikit de vid dem fästade förhoppningar. Så ansågos exempelvis de vara mycket sangviniska, som antagit att våra stambanor efter några år sskulle vinna en trafikinkomst af 40,000 rdr pr banmil — denna inkomst ginge nu till 60,000 rdr, och banornas nettobehållning hade uppgått till 3 Z af anläggningskostnaden, under det pessimisterna försäkrat, att de ej ens skulle bära sin driftkostnad. — Tal:n förenade sig i hr Mannerskantz yrkande. Samma åsigt försvarades också varmt soch lifligt af hr C. A. Larsson, som öppet erkände, att han, genom att påskynda TFordvestra stambanan, ville hastigare komma till Östgöta-banan. Äfven hrr Lönnper, frih. Alströmer m. fl. talade för Kgl. Maj:ts proposition, mot hvilken dock åter hr Hierta med nya beräkningar kämpade. Ändtligen var den lifliga debatten slutad. Till kontrapropositioner mot utskottets förslag förelågo hufvudsakligen bifall till Kongl. Maj:ts proposition (4,659,000 rdr) och hr Weerns reservation (3,090,000). Vid votering härom segrade den förra I meningen med 93 röster mot 72, och vid hufvudvoteringen med 99 röster mot 67. — Slutligen voterades om frågan, hurusvida 1 million skulle ställas till Kongl. Maj:ts förfogande redan under innev. år sedan talmannen, trots frih. Liljencrantz protest, förklarat sig oförhindrad att härpå framställa proposition) med 94 röster mot 49. Alltså var nu denna vigtiga fråga af sandra kammaren afgjord i enlighet med I Kongl. Maj:ts proposition, återstående det härefter att slutligen afgöra frågan genom samfält votering med första kammaren. I alla händelser är man betryggad om 3,090,000 rdr, hvarigenom det är en möjlighet att få Nordvestra stambanan öppnad 1871. Att de fattade besluten angifva en ,,omji andra kammarens opinion, FE. FR 5