Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1868, sida 1

a tumma på tulllagstiftningel. De nio voteringarne undangjordes på ett par timmar, hvilket visar att denna mekanism nu blifvit ganska väl uppnött. Följde så i ordningen statsutskottets utlåtande rörande fortsättandet af statens Jernvägsbyggnader, hvarom uppstodo i båda kamrarne lisliga debatter, så att öfverläggningarne 1 ämnet slutade i andra kammaren först närmare midnatten. Motioner hade blifvit väckta om fortsättande af Östra Stambanän, af Norra Stambanan, af banan från Nässjö till Oscarshamn samt af banan från Vexiö till Karlskrona och Kalmar, hvartill kommit understöd för en jernväg mellan Lidköping och Håkantörp, mellan Mariestad och Moholm samt mellan Frövi och Falun (det sednare afseende en räntegaranti). Slutligen hade understöd blifvit begärdt för utsträckning af Hudiksvalls jernvåg: Kongl. Maj:t hade ansett, att f. n. intet afseende kunde fästas vid dessa förslag, utan att alla de medel, som vid innevarande riksdag beviljas för jernvägsbyggnader, borde uteslutande användas till fortsättande af arbetena å Nordvestra Stambanan. Denna mening, som adopterats af statsutskottet, blef också riksdagens beslut, efter en kort öfverläggning, deri de fleste motionärerne dock ville med några ord åt framtiden häfda vigten och betydelsen af den bana hvar och en föreslagit. Den brinnande frågan blef statsutskottets förslag, att riksdagen måtte till fortsättande af arbetena å Nordvestra Stambanan för år 1869 anvisa en summa af 2,250,000 rår. Här förelågo 3:ne förslag till anslagsfördelningar, beroende derat, om man ville hafva banan fullbordad till slutet af 1870 eller till slutet af 1871 eller ändtligen till slutet af 1872, I första fallet behöfdes ett tilläggsanslag redan för innevarande år at 1 million till de 2 millioner, som blifvit för detta år beviljade, samt för nästa år 5,180,000, då återstoden, 3,090,000 rdr, skulle utgå under 1870. I andra fallet (banans fullbordande 1871) erfordrades för 1869 4,650,000 rdr — hvilket var hvad regeringen proponerat — och i sista fallet (banans fullbordande 1872) erfordrades för 1869 2,250,000 rdr, hvilket var den mening statsutskottet adopterat. Mot detta utskottets förslag hade hrr C. F. Wern och Leijonancker reserverat sig, yrkande att anslaget för 1869 skulle fastställas till 3,090,000 rdr, hvarigenom banan dock kunde fullbordas 1871. Vid denna sistnämnda mening stannade också första kammare. Men i andra kammaren erfor man snart, att opinionen här ville gå vida längre. Eh promemoria af öfverste Beijer ådagalade, att arbetets skyndsammare bedrifvande skulle medföra en ganska betydlig besparing, och när så ordföranden i statsutskottet, grefve Posse, först erhöll ordet, yrkade han, på grund af detta och andra skäl, att kammaren måtte till ändamålet för år 1869 anvisa 5,180,009 rår, deraf 1 million borde redan under innevarande år ställas till K. M:ts förfogande. Såsom man finner, afsågs härmed att kunna få den Nordvestra Stambanan fullbordad redan under 1870. I denna mening instämde hr Hedengren, som i ett varmt anförande skildrade betydelsen af en hastigare förbindelse med brödralandet, ur såväl politisk som social och kommersiell synpunkt. Man kände i luften, att dessa åsigter mötte många lifliga sympatier inom kammaren, och då den gamle sparsamhetsifraren hr L. J. Hierta uppträdde; för att stäfja framrusandet, sysselsättande sig mest med sifferberäkningar, riktade dels mot hr Beijers promemoria, dels mot ett enskilt yttrande af hr Murn, vunno hans ord icke synnerligt afseende. — Frih. Liljencrantz understödde icke statsutskottets mening, utan förordade hr Weerns reservation (3,090,000 rdr), men stod till principen på de försigtiges sida, protesterande i öfrigt mot yrkandet att 1 million skulle kunna disponeras redan under detta år, enär ingen vare sig k. proposition eller motion härom förelåge, hvadan detta moment icke blifvit af utskottet pröfvadt, förmenande alltså talaren, att talmannen icke borde grundlagsenligt härå framställa proposition. — Hr Muren ådagalade fördelarne af arbetets skyndsamma bedrifvande och visade, genom data från såväl andra länder, som vårt eget, huru jernvägarnes inkomster med hvarje år stiga. Tal:n bekämpade alltså framförallt den åsigt, som statsutskottet låtit framslymta, att man borde bygga nya vägar endast med de redan fullbordade banornas behållningar. Det rätta vore att använda dessa behallningar till ränta och amortering för lån till jernvägsbyggandet, hvarigenom det ta blir billigare och hvarigenom landet tidigare kommer i åtnjutande af de med dessa anläggningar förenade förmåner. — lir Murn utförde denna sin framställning med den öfvertygelsens kraft, som är utpräglad i hela hans energiska väsen, och åhördes äfven med största uppmärksamhet. — Hr Lindström försvarade, i ett lugnt och klart anförande, enahanda åsigt som den föregående talaren, och gendref särskilt frih-Liljencrantz åsigt rörande propositionsvägran å förslaget, att en million af 1869 års anslag skulle redan under innevaranda 8: ställas ill A Malta frö