Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1868, sida 3

NN Upland 1275 d. Marknaden var lugn. (Insändt). Direktionen för ,,Liebigs Extrakt of Meat Company, hvilken tagit kännedom om herr professor Almens broschyr angående det Liebigska köttextraktets näringsvärde, anhåller genom oss att, såsom svar derå, få i Eder tidning infördt följande utdrag ur en uppsats, hvilken prof. Justus von Liebig författat med anledning af den strid, angående köttextraktets näringsvärde, hvilken för några år sedan fördes i den berömda engelska journalen ,,The Lancet, m. fl. tidskrifter. Göteborg d. 25 April 1868. Ludvig Levisson Co. Enligt hvad jag erfarit, har man i åtskilliga engelska tidskrifter framställt ganska stridiga åsigter rörande köttextraktets värde såsom näringsmedel; somliga författare hafva nemligen ansett det sådom ett fullständigt och kompendiöst surrogat för kött, andra åter hafva frånkänt det allt näringsvärde. Såsom vanligt ligger ock här sanningen mellan begge ytterligheterna, och då jag varit den förste, som mer speciellt sysselsatt mig med undersökningar öfver köttets kemi, må det tillåtas mig att här i korthet anföra resultaten af dessa undersökningar, i hvad de röra köttextraktet såsom näringsmedel, Det färska köttet, sådant som det omedelbart användes vid matlagningen, innehåller tvenne olika grupper af ämnen. Den första gruppen består af de 8. k. Albuminaterna (ägghvitartade ämnen), nemligen: fibrin (trådämne), albumin (ägghvita) samt limbildande hinnor. Fibrin och albumin ega, om ock ej enbart, ett högt näringsvärde. Den andra gruppen består dels af vissa krystalliserbara ämnen (kreatin, kreatinin och sarcia), hvilka uteslutande finnas i kött; dels af okrystalliserbara ämnen och salter (phosphater m. fl.). Dessa sednare ämnen tillsammans kallas köttets extraktivämnen. På den sednare gruppen beror buljongens smak och verkan, liksom äfven köttextraktets, hvilket egentligen ej är annat än buljong, genom afdunstning befriad från vatten. Köttet innehåller förutom förenämnda ämnen, såsom en icke oväsendtlig beståndsdel, en varierande qvantitet fett. Uti det köttextrakt, som bär mitt namn, finnes hvarken fibrin eller albumin, dessutom äro lim och fett med afsigt derur uteslutna. Vid extraktets beredande qvarblifva albuminaterna såsom olösliga i affallet och kunna härvid ej tillgodogöras såsom näringsmedel, eller såsom smaklig produkt bringas i handeln. Vore det möjligt att till billigt pris åstadkomma en tillverkning af kött, hvilken i sig förenade såväl de albuminösa som extraktivämnena (d. v. s. köttextraktet), så skulle detta preparat vara att föredraga framför köttextrakt, emedan det i sig skulle innehålla köttets alla närande beståndsdelar. För närvarande finnes dock, enligt mitt förmenande, ej någon utsigt dertill. Lyckligtvis kunna dock de albuminösa ämnen, som fattas köttextraktet, till mycket lägre pris ersättas med likartade ämnen, hemtade ur räxtriket. Ett motsatt förhållande eger deremot rum med köttets extraktivämnen, ty just för dessa (med undantag af salterna) är det omöjligt att finna något surrogat annorstädes, och å andra sidan kunna just dessa skiljas från köttet samt i en smaklig och varaktig form föras i handeln, samt då, i förening med albuminösa ämnen ur växtriket, erhålla köttets fulla närande verkan. Haraf följer ock, att köttextraktet, just på grund af de extraktivämnen, hvilka uti koncentreradt tillstånd deri finnas, skall för Europa hafva ett stort värde såsom näringsmedel, såvida det kan fabriceras i stora qvantiteter uti länder, hvarest kött är att tillgå för billigt pris. De albuminösa ämnena af vegetabiliskt ursprung finnas förnämligast i frön af cerealier (såsom hvete, råg, o. d.), och härmed är den europeiska marknaden i allänhet tillräckligt försedd; förrådet af färskt kött r deremot otillräckligt, och detta förhållande kommer att försämras i mån som befolkningen tillväxer. För öfrigt gifres det många förhållanden i lifvet, då det är svårt, om ej omöjligt, att få färskt kött i tillräckliga qvantiteter. Så t. ex. blifver det för en armå temligen lätt att anskaffa och förvara såväl den behöfliga qvantiteten säd eller mjöl, som socker och fetthaltiga ämnen, då dessas transport och förvarande ej förorsakar så mycken svårighet; brist på färskt kött kan deremot lätteligen uppstå. Saltadt kött kan blott föga ersätta denna brist, ty en stor del af köttets extraktivämnen gå förlorade under saltningsprocessen, och för öfrigt torde det vara bekant, att sådana personer, som länge lefva af salt kött, utsätta sig för åtskilliga sjukdomar. Ej heller torkadt kött kan gagna, ty torkadt kött betyder i allmänhet skämdt, knappast ätbart kött. Köttextraktet i förening med ägghvitämnen ur växtriket, t. ex. bröd, kan deremot ersätta bristen, och denna förening torde för närvarande vara den bästa och enda att fylla behofven. Hvad här är sagdt om landtarmeer gäller i än högre grad om besättningarne på krigsoch handelsfariyg samt äfven alla dem, som ej alltid vid förefallande behof kunna hafva tillgång på färskt kött. Det skulle glädja mig, om dessa rader kunde bidraga att upplysa allmänheten om extraktets sanna näringsvärde. Mitt syftemål härmed har varit att å ena sidan reducera alltför sangyiniska förväntningar inom deras rätta gen samt å den andra att påpeka Hvilken plats bland näringsmedlen, som inom A bör tilldelas köttextraktet. Då jag gör detta, vet jag alltför väl, att hvad som än kunde sägas till extraktets rekommenderande skulle vara fåfängt, om ej detta fyllde ett länge och allmänt kändt behof och om det ej kunde bestå profvet af vår naturliga instinkt — en omutlig domare. Munchen i November 1865. Justus von Liebig. Berättelse